Recension
Smaklösa
Mördarsnigel
(Tasteless Records)

På Gotland är Smaklösa en institution.

Något som gruppen med största säkerhet värjer sig från, då deras existens bygger just på att de är en drift med just institutioner och allt etablerat.

Gruppen har funnits sedan tidigt 1970-talet och gjort lokal karriär på att vara anti. Inte kunna spela, inte kunna sjunga, inte vilja.
Studentikost? Ja, kanske i början. Lokalrevy? Absolut inte!

Smaklösa är snarare driften med lokalrevyn, de fångar istället det lokalt pompösa och ger de vassa nålstick lokalrevyn bara skrattar sig förbi.

När vi talar om svensk landsbygdsrock är det Torsson, det är Perssons Pack, det är Svenne Rubins och några andra vi tänker på. Smaklösa utklassar dem alla, genom sin totala lokala förankring. Texterna är toköversättningar av rockens klassiska nummer, »Proud Mary« blir till »Rune från Rone« och handlar då om en ung landsbygsman från socknen Rone.

Musiknummren inramas då och då av talade stycken, många improviserade och kanske mest njutbara när baren har varit öppen en stund. För den som inte gillar musik är nya CD:n »Mördarsnigel« rena önskeplattan, det är nämligen en dubbel-CD, där CD nummer två har undertiteln »Talmannen«. Där kan man få njuta av när Radio Gotland ska intervjua Ingmar Bergman om bordtennis eller när Robert Wells beskrivs som ett piggsvin.

Självklart och givetvis tyvärr är en icke-gotlänning aningen utanför när Smaklösa spelas. Nyanser och anspelningar går förbi.
Nya plattan har några spår som i sina tankevindlingar för utomstående känns otänkbara, som »Slamtömmaren«, om villaägarens bäste vän. Spåret avslutas med lite efterprat, för ni vet väl att om man är trogen slamtömmarkund får man var hundra tömning gratis plus en staty.

Det är i konsten att uppfatta och förmedla samhällets vardagsdetaljer som gruppens textstyrka ligger. Det är lokaltidningen i dess renaste form och troligen är det denna publiknärhet som gjort att gruppen har fans som kan texterna till varenda låt och som pratar med i monologerna.

En annan variant gruppen använder är att göra inspelningar av kända hits, som »When my blue moon turns to gold again«, framförd med falsksång och ensträngad banjo som enda industrument.

Smaklösa kommer med en ny platta ungefär vart femte år och ger numera också konserter varje sommar, i gotländska ängen och ibland till och med vägskäl. Gruppmedlemmarna är runt de 50 och har yrken typ jurist.

Typ.

/Frank Östergren

Lyssna på Spotify