Recension
Bruni, Carla
Comme si de rien n’etait
(Naïve)

Om Carla Bruni varit en okänd nykomling så kan jag slå vad om att hon hade mottagits mycket mer generöst. Kommentar vid skivdebuten: Före detta modell – kan en sådan sjunga? Kommentar när hon nu gjort sitt tredje album: Presidenthustru – ska en sådan sjunga?

Albumets titel, ”Comme si de rien n’etait”, betyder i direktöversättning ”Som om ingenting har hänt”. Ska det vara en vädjan eller kanske en smäll tillbaka? Hör vad jag diktat, spelar och sjunger. Och strunt i resten!


Men det är ju omöjligt förstås, åtminstone för franska musikskribenter som sätter likhetstecken mellan Carla Bruni och hennes make (och hans politik). Och för henne själv också, eftersom hennes sånger aldrig handlar om något annat än den verklighet vi lever i så måste förstås hon själv, hennes tankar, erfarenheter och liv, också ta plats i hennes sångpoesi.

Carla Bruni, född i Italien och uppvuxen i Frankrike, är upphovskvinna till de flesta av albumets sånger. Hon sjunger mest på franska men också engelska och italienska.

Sången ”La possibilité d’un ile” är några tonsatta rader ur en roman av Houllebecq (på temat äldre man förälskar sig i yngre kvinna), ”You belong to me” kommer från Bob Dylan (men han har inte gjort låten) och ”Il vecchio e il bambino” är en protestsång mot miljöförstöring (av den italienska sångpoeten Francesco Guccini).

Bland Carla Brunis helt egna sånger kan nämnas den minimalistiska, allt mer melodiska ”L’amoureuse” (om kärlek i ögonblicket), ”Ta tienne” (där Bruni på sitt typiska sätt ordleker med franskan) och ”L’antilope” (tiden som gått var svår och den som kommer är oviss).

Det har sagts att musiken (ju ändå) är varierad – och det stämmer. Här finns inslag av swing, blues, latin, bluegrass, flamenco med mera. Fast Carla Bruni är framför allt en mycket fransysk artist. Hon går bakåt till 60-talet, då Françoise Hardy och Antoine diktade och sjöng popchanson, för att sen söka sig framåt till idag och lägga till allt fler influenser.

Så som fransk chansontradition gjort sen åtminstone 50-talet: chanson utvecklas genom modernisering, genom att stå vidöppen för den nya tidens musikformer.

Resultatet är personligt, på samma gång pretentiöst och opretentiöst. Carla Bruni diktar och sjunger vackra och fina sånger med ett djup som ibland kan bli brådjupt. (Vem var det som påstod att pengar är en garanti för lycka?)

Carla Bruni är en de bästa representanterna för dagens sångpoesi från Frankrike. Och sen får väl franska kritiker och somliga svenska tycka hur och hur fel de vill och kan!

/Bengt Eriksson