Recension
Schlegel, Becky
For All the World To See
(Lilly Bay Records)

Med sin lite vekt vädjande, mjukt följsamma och känslomässigt öppna röst rör sig Becky Schlegel obesvärat mellan mainstream och bluegrass. Hennes skiva »For All the World To See« inleds med en eftertänksam Weissenborn-figur av Bo Ramsey. Sedan hör vi Becky Schlegels nästan eteriska röst effektfullt backad av banjo och gitarr. Sången präglas av en återhållen intensitet som förtätar uttrycket, som skapar en närhet och påtaglighet där känslorna ligger öppna, blottade och nakna i sin absoluta närvaro.

Det är som om sången kräver en replipunkt, något som anknyter till traditionen på ett mer neutralt sätt, som för att komma förbi det såriga i albumets öppningsspår. Inte så att »Bound for Tennessee«, som den följande sången heter, skulle vara mindre angelägen än titelspåret, men det mjuka och följsamma väcker inte samma förtätade associationer. Det behövs inte, även det är en ypperlig sång precis som den bluegrassdoftande »Best Time of the Day« och den mer mainstreambetonade balladen »Why Maybe«, som vackert rör sig på gränsen mellan country och folkpop, som följer.

Ungefär så ser de musikaliska polerna ut. Men Becky Schlegel låter dem också mötas på ett sätt som förstärker intensiteten. Hon närmar bluegrasslåtarna till countryns duotradition, både old timey och Nashville, med tvåstämmig sång, och de skenbart mer renodlade countryspåren får hela tiden en touch av något annat: ljuv folksång, pop eller klassisk akustisk country.

Den instrumentala inramningen är ofta stramt och smakfullt reducerad; inte en ton, inte ett lick eller solo som inte är motiverat utifrån de överordnade stämningarna. Brian Festers banjo i »99%« kan i sitt starka driv skapa ett annat intryck, men då handlar det mer om en stilmarkör, en påminnelse om de starka bluegrassincitamenten som balanseras av Jeff Biakiffs läckra mandolinpicking. Samma sak med Randy Kohrs smärtsamt vackra dobrolicks.

Här finns inte ett svagt spår, inte ett ögonblick som inte formar en benådad och starkt förtätad intensitet.

/Magnus Eriksson