Recension
Hough, Julianne
Julianne Hough
(Humphead/BAM)

Julianne Hough är inte en debutant från landet Ingenstans. Hon har en gedigen bakgrund. Som danserska. Hon har gjort en statistroll i den utmärkta amerikanska kriminalserien »Cold Case« och som den professionella dansaren/dansläraren dessutom vunnit »Dancing with the Stars«, den amerikanska förlagan till »Let’s dance« på TV4, två år på raken med dels en längdskrinnare, dels en racerförare.

Och nu kommer en obetitlad countryskiva. Den bäddar för dumma kommentarer. Julianne Hough ser bra ut, hon visar ena axeln på omslaget, och hon har dessutom i intervjuer sagt att hon vill vänta med sex tills hon är gift. Det senare för övrigt helt i linje med hennes kyrkas lära; Julianne Hough är fostrad i Jesu Kristi kyrka av de Sista Dagars Heliga, alias mormonerna.

Så ställ in alla kommentarer. Julianne Hough är en av de många kvinnor som har utseendet mot sig. Ty hon är en begåvad sångerska i det både kommersiellt och artistiskt fruktbara gränsland där dagens country söker impulser från samtida popmusik; alltså den stilutveckling som countrryn alltid följt.

Julianne Hough har en stark röst med fint countryvibrato, fast med en tendens att emellanåt bli lite gapig. Melodierna flyter fint fram i en omsorgsfullt kalkylerad variation av ballader och mid tempo-låtar. Texterna varierar countryns traditionella teman. »Jimmy Ray McGee« är en fin moralitet om tonårskärlek i den arketypiska amerikanska småstaden, oönskad graviditet och den forna idrottshjältens liv som rambler. Julianne Hough sjunger nertonat och manar lyhört fram de sorgmodiga känslorna, medan gitarristerna vilar på tonerna på ett sätt som minner om den store Barry Burton.

I en sång som »About Life« placerar sig Julianne Hough i Pam Tillis närhet med intensiv sång och en up tempo-refräng, som iscensätter den ständiga striden mellan Gud och djävulen om människans själ. Annars är väl »That Song in My Head«, som också givits ut som singel, den mest omedelbara hitlåten vid sidan av »Hello«. I den förra sjunger Julianne Hough med en vokal självmedvetenhet som kan föra tankarna till Gretchen Wilson. Den senare påminner å andra sidan om ”Skvallerbytta Bing-Bång”, den globala tonföljd som Robyn byggt sin karriär på.

När jag lyssnar på Julianne Houghs debutskiva inställer sig parallellerna osökt. Men de är inte ett tecken på artistisk osjälvständighet, snarare tendenser och riktningsangivelser. Julianne Hough arbetar i en tydligt definierad stil, den samtida countrypopen, och hon gör det med personlighet och elegans. På söndag fyller hon tjugo. Låt oss skåla för det.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify