Recension
Wynn, Steve
Crossing dragon bridge
(Blue rose)

Det sägs att Albert Einstein inte stod ut med tanken på att Gud skapat ett universum där man aldrig kan nå kunskap om vissa saker. »Gud spelar inte tärning«, är ett av Einsteins berömda citat. Som jag har förstått sa han egentligen: »Det verkar svårt att tjuvtitta på Guds kort. Men att han skulle spela tärning och ha telepatiska förmågor… är något jag inte kan tro på, ens ett ögonblick.«

He killed his only son
He wiped the face of the earth
So what makes you think
That your´re of greater worth
Someone made mistakes
In the evolution chain
But the one´s who pay attention
Are the one´s who will remain
(»God doesn´t like it«)
´
Dessa rader har förföljt mig sedan jag hörde dem första gången. I dem finns en inbyggd pyramid av tolkningsmöjligheter som medvetet retar och bråkar med personen som försöker finna svar. Som gäckar och återigen pekar på hur svårt det är att tjuvtitta på korten.

För Steve Wynn, tidigare ledare för Dream Syndicate, har det gått sju år sedan han släppte ett album. »Crossing dragon bridge«, som kom tidigare i år, är helgjutet sådant, inspelat i Slovenien. Ett lika avskalat som utsmyckat album, en skiva som går upp på morgonen med förväntningar på dagen, en skiva som äter en enkel lunch och njuter, en skiva som lämnar jobbet på eftermiddagen med ett leende på läpparna, en skiva som går och lägger sig på kvällen utan oro för morgondagen. Men också en skiva som gömmer sin ilska och sorg, som bär på erfarenheter för tuffa att nämna.

Ett album som uttrycker sig med klarhet, fast när man efteråt vill sammanfatta inser man att det endast är halva kortleken man har fått se.

Det är med berättelser, självrannsakan och observation som Steve Wynn drar in fångsten, hans formuleringar är enkla samtidigt som de bär på mer, uttrycket är lika vackert som det musikaliska utförandet. Speciellt så på de låtar där Apollon chamber orchestra från Prag medverkar. Åtta stråkar som ger musiken en extra dimension, en extra verklighet att beakta, att ta in.

Men de där speciella korten, de får vi inte tjuvtitta på.

Och det är precis det som gör det hela så förtjusande.

/Mattias Bergqvist