Recension
Sir Jay & His Blue Orchestra
Blues for Uncle Sam
(Box records)

Den här musiken, där blues vävs ihop med jump och swing, har funnits sedan grammofonen blev skivväxlare och farsan kunde lägga tio 78-varvare ovanpå varandra på den centrumpinne, som släppte ner en efter en skiva till tallriken där en pickuparm letade upp det inspelade materialet och ledde ut ljudet via den stora radioapparaten som var inställd på Grammophone. Och efter de tio skivorna var det dags att byta nål, om man ville höra mer. (Men man sa »stift«.)

På grammofonskivorna fanns gubbar som säkert var i 30-årsåldern. Och de lät så här, som Jörgen Åsling och hans mannar på 2000-talet. Eller tvärtom ska det väl vara. I vilket fall som helst är det dags för en ny cd med skånepågen som letar upp duktiga musiker och bygger vidare med egna låtar i tradition från förebilder som kan heta BB eller T-Bone eller varför inte Louis Jordan.

Det är musik för oss som är nöjda om det gungar och svänger, musik som är gjord för att dansas till (om man vill) och musik som höjer stämningen. Jag tror inte det finns någon drog i världen, som så snabbt kan få oss att bli på gott humör som glad och positiv musik.

Åsling kan det här. Han kan skriva låtar som låter som gamla 78-varvare. Har man sett honom med sin gitarr på en klubbscen några gånger med några utvalda musiker bakom sig, som pianisten Magnus Nörrenberg, saxofonisterna Jonas Palm, Jalle Hoffman och Mathias Carlson och basisten Pascal Bjerrhus, så vet man i förväg att en ny platta kan vara lysande. Och det är den här. Det handlar om ett strongt band, som har lika roligt som sin publik när de spelar på en pub i Malmö och lika kul när de träffas i studion. Åsling sjunger med övertygelse och trovärdighet antingen det är låtar som kräver kondis på dansgolvet eller är snygga och redigt blåa ballader. Och han gör det lika bra som gästsångaren från USA, John Collins, som dyker upp lite oväntat i »You must have been a beautiful child«.

Så varsågod: här är tipset om vilken platta du ska skaffa dig om du känner för enkla raka rör, nattklubbsstämning och musik som gör dig lycklig.

/Rune Häger