Recension
Ruffolo, Eugene
The Hardest Easy
(Oats Music)

Eugene Ruffolos meritlista är imponerande. Han har spelat med så pass olika artister som Garth Brooks, Tony Bennet, Livingston Taylor, Run DMC, David Wilcox, och Spyro Gyra, han har jobbat med George Lucas, Ennio Morricone och Brian De Palma på soundtracks och hans röst har hörts i shower som »Late Show med David Letterman« och »Saturday Night Live«. Ändå är hans namn okänt för de allra flesta utanför den innersta kretsen.

Han har också ett antal album under eget namn på sitt samvete och det senaste i raden, »The Hardest Easy«, är en oklanderligt snygg uppvisning i folklig singer/songwritertradition. Välskrivna låtar, perfektionistiskt framförande och en smekande och varm produktion signerad Ben Wisch (Marc Cohn, David Wilcox). Och som sig bör, med texter som finstämt speglar den eviga striden mellan man och kvinna och den mänskliga naturens alla fel och brister.

»Irreplaceable«, som öppnar albumet, är låten som sätter tonen - lågmäld och varm, som en ödmjuk viskning med en förhoppning om att det finns ett liv efter en kärlek som verkar oersättlig. Ruffolo sjunger som han ser ut; som en känslig, lagom ung man i sina bästa år, som sett och upplevt tillräckligt
av livets avigsidor för att det ska visa sig i rösten. Speciellt tydligt blir det på titellåten och utmärkta och ironiskt betitlade »The Secret To Happiness«.

»The Hardest Easy« hade lätt kunnat bli för mesig, och bristen på temperament är helt klart plattans akilleshäll, men istället fungerar den som en meditativ filt att krypa ner i när vintervinden blåser runt knuten. Istället för valsång, välj Ruffolo.

/Ola Karlsson

Lyssna på Spotify