Recension
Haggard, Merle
Hag, Concepts, Live & The Strangers
(Bear Family)

I förra årets omfångsrika och rättmätigt hyllade cd-box, »Hag«, presenterades Merle Haggards samtliga studioinspelningar från åren 1969-1976, en tid då countrysångaren stod på topp både konstnärsmässigt och kommersiellt sett. I den här nya och lika omfattande lådan får lyssnaren ta del av alla de olika koncept- och liveplattor countrystjärnan spottade ur sig under samma tidsperiod –på många sätt är detta Haggards mest magnifika inspelningar.

I ett läge då de flesta andra storstjärnor skulle ha varit livrädda för att riskera sin nyvunna popularitet genom att göra oväntade karriärdrag använde Merle Haggard istället sin stjärnstatus för att förverkliga olika hyllningsprojekt till inspiratörer som Bob Wills och Jimmie Rodgers. Jag misstänker att Capitols marknadsföringsavdelning blev aningen oroliga när sångaren klargjorde att han tänkte spela in ett helt dubbelalbum med tolkningar av låtmaterial hämtat från Jimmie Rodgers katalog. »Same Train, Different Time«, blev en konstnärlig triumf och när Capitol såg plattan segla in högt på försäljningslistorna fick Haggard förtroende att göra ett liknande hyllningsprojekt till Bob Wills. Haggard samlade ihop flera originalmedlemmar från Wills gamla kompband, The Texas Playboys, och lyckades åter lyfta fram den då bortglömde country- och westernswingpionjären i rampljuset. En gärning som gav Bob Wills den status han har än idag.

Haggard lastade sin turnébuss full med inspelningsutrustning och begav sig till Muskogee, Oklahoma för att spela in plattan »Okie From Muskogee«, ett av countrymusikhistoriens mest fulländade livealbum. Stämningen är folkfestbetonad då Haggard och kompbandet The Strangers avfyrar sprakande fyrverkeripjäser som »Silver Wings« och »White Line Fever«. Fastän Haggard i början av sjuttiotalet gick ut och berättade att han dagligen rökte marijuana och påstod att den konservativa texten på »Okie From Muskogee« ursprungligen var menad som ett skämt tyder mycket av mellansnacket från de här liveinspelningarna på raka motsatsen. Lyckligtvis är musiken rakt igenom briljant –som på 1971 års andliga livedubbel, »The Land Of Many Churches«, där Haggard med band besöker fyra olika församlingar för att framföra gospelmaterial i stil med »Precious Memories« och Willie Nelsons »The Family Bible«.

/L-P Anderson