Recension
Baskery
Fall Among Thieves
(Veranda/BAM)

Systrarna Greta, Stella och Sunniva Bondesson kommer ni kanske ihåg från rockabillygruppen The Slaptones, som för några år sedan gav ut två godmodiga, men lite ofokuserade album. Pappa Jan-Åke satt bakom trummorna på den tiden.

Nu har systrarna – efter bland annat en USA-turné och ett ”nej tack” till ett amerikanskt skivkontrakt som kom för tätt inpå systrarnas beslut att i fortsättningen lämna pappa hemma – startat ett nytt band under ett nytt namn. Med ett mer fokuserat, mindre 50-talsnostalgiskt uttryck. De har själv skrivit alla låtar, utan att låna mer än nödvändigt från sina amerikanska förebilder. De spelar och sjunger som det är deras sista chans att bli hörda.

Ibland lägger sig systrarna nära något slags modern Dixie Chicks-country, men det finns hela tiden en respektlös, lite råbarkad livekänsla i produktionen som gör att det aldrig blir så slickat och nästan kusligt perfekt. Distade banjotoner och vilda slidesolon drar på ett lyckat vis allt ner mot jorden.

Det slirar då och då i det engelska uttalet, men aldrig så att det blir irriterande. Attacken i de tre rösterna sveper bort alla tvivel. Precis som i Slaptones sjunger tjejerna så att deras röster utan märkbar ansträngning kryper under huden på en. De är utmärkta var för sig, tillsammans exakt så vackert sammanflätade som det bara blir om man har samma blod i ådrorna.

Allra bäst blir det när de lever upp till sitt ironiska epitet ”banjopunk” och drar på så att håret fladdrar i fartvinden. Försök lyssna på Haunt You och One Horse Down utan att börja tokdansa runt rummet!

/Lennart Persson