Recension
Blandade Artister
Michael’s Butterfly
(Lasses hus)

För att fira Michael Sandéns första tjugofem år som gitarrbyggare ger Lasse Englund ut samarbetsprojektet »Michael’s Butterfly«. Titeln syftar på en fjäril på gitarrhalsen, Sandéns logotyp.

Skivan rymmer tjugotvå spår. Musiken är varierad. Blues varvas med klassisk gitarr, pop, svensk folkmusik, swing, Dylan och väckelsesånger. Allt är bra, även om jag kunnat leva utan Per Gessles bidrag. Fast den förklaras av Michael Sandéns glädje när han såg sin fjäril på Per Gessles gitarr inför 58 000 besökare när Gyllene tider uppträdde på Ullevi.

I övrigt är det bara att buga och tacka. Lasse Englund och Johan Norberg öppnar med en lågmält svängig duett i »Ovan där«. Sedan sjunger Marie Bergman »It’ All Over Now, Baby Blue« och böjer snyggt melodin. Så hör vi Sofia Karlsson i ett skotskt stämningsstycke, kompad av Esbjörn Hazelius och Göran Wennerbrandt, själv spelar hon på en mandola byggd av Michael Sandén. Därpå en folkdoftande instrumental av Jojje Wadenius, innan Homesick Mac spelar en deltablues och Östen med resten svänger på bland annat dobromandolin.

Så ser spännvidden ut. Till det kommer Torbjörn Grass klassiska stycke »Fragment 5+6« och Titti Sjöbloms suveräna sväng i George Gershwins »S’Wonderful«, kompad blott av Erling Eliassons gitarr. Och massor av annan fin musik, som också borde nämnas.

Men jag nöjer mig med dessa exempel för att ge en idé om bredden och den inre dynamiken i valet av musik. Och det blir inte det minsta splittrat. Musiken hålls samman av de sandénska byggena, klassiska akustiska gitarrer likaväl som harpagitarr och olika resofoniska varianter. Hantverket är förstklassigt: både byggena, musiken coh ljudet. Det är en skiva för alla som hyser det minsta intresse för gitarrens möjligheter och olika uppenbarelseformer, alltså för alla seriösa musiklyssnare.

Men tyvärr skäms albumet, det är trist att behöva säga det, av en ruskig svengelska i de beledsagande texterna. De har översatts av en Lina Pasqua, vars meriter på området tycks mer än oklara.

/Magnus Eriksson