Recension
Pierce, Webb
High Geared Daddy
(Bear Family)

Om Hank Williams är honky-tonkens okrönte kung, så är Webb Pierce en av flera tänkbara kronprinsar. Den nyligen utgivna samlingen “High Geared Daddy” bekräftar påståendet och omfattar Pierces tidiga inspelningar på etiketterna Four Star, Pacemaker och Decca från åren 1950 - 1959.

Som försäljare av herrkläder i mitten på fyrtiotalet lärde sig Pierce inte bara att klä sig snyggt - hans extravaganta Nudiekostymer tillhörde branschens bästa - utan även att hålla ordning på ekonomin. Med ett väl utvecklat sinne för affärer kom han att bli en av countrymusikens rikaste och likt rock & rollens Chuck Berry lät han sig aldrig luras.

Så ekonomiskt sinnad att han t o m var sparsam med sin eventuella låtskrivartalang. Rich Kienzle, författare till skivans omfattande texthäfte, ifrågasätter om han över huvudtaget skrev något själv. Istället lär han ha köpt hela eller delar av de sånger som bär hans namn. Ett antal instrumentallåtar fick på Pierces initiativ dessutom text. Så blev t ex “Raunchy” den vokala “The New Raunchy”. Med middagar och gåvor i form av armbandsklockor hamnade hans skivor på radiostationernas spellistor.

I en intervju gjord 1991 minns Decca-producenten Owen Bradley de tidiga inspelningarna med Webb Pierce: “In his early days, (Webb) was very, very knowledgeable about what the public might like”. Förståelsen för publikens önskemål delade Pierce med Hank Williams. Musiken är också gjord med samma känsla och övertygelse och är lika lätt att tycka om och ta till sig som den som gjordes av föregångaren.

Urvalet till “High Geared Daddy” är suveränt sammansatt och består uteslutande av sånger av uptempo-karaktär. Western swing och klassisk honky-tonk blandas med närapå-rockabilly, pop-country - som i inspelningen av Everly Brothers “Bye Bye Love” och ren schlager i “Who Wouldn´t Love You”.

Här finns också flera exempel på det både konstnärligt och ekonomiskt fruktbara samarbetet mellan Webb Pierce och den då okände låtskrivaren Mel Tillis. Sånger som “I´m Tired”, “Honky Tonk Song”, “Tupelo County Jail“ och “I Ain´t Never” skulle komma att passa Pierce röst perfekt och gav låtskrivaren en skjuts framåt i karriären.

Även om ingen slår Jimmie Rodgers - vars enda jämlike väl kan tänkas vara Robert Johnson - så är Pierces tolkningar av “California Blues” (Blue Yodel #4), “In The Jailhouse Now” - jodå, det är samma låt som så burleskt lyfts fram av Soggy Bottom Boys i filmen “O Brother, Where Art Thou” - och “Any Old Time” oemotståndliga!

“Pick Me Up On Your Way Down” är något nertagen i tempot i förhållande till Charlie Walkers inspelning, vilket gör att jag, i alla fall tillfälligt, väljer Pierces version.

“High Geared Daddy” är, för både öra och öga, så omsorgsfullt gjord att Bear Family gett oss en anledning att alltid välja Webb Pierce!

/Per Magnusson