Recension
Radar Bros.
Auditorium
(Chemical Underground/Border)

Radar Bros. med Jim Putnam i spetsen är tillbaka med sitt femte album. Allt är sig likt, de melankoliska och oändligt vackra melodierna som får en att bara luta sig tillbaka och sluta ögonen. Det är drömsk rockmusik med en psykedelisk ådra som får musiken att bara sväva iväg. Mycket behagligt. De lyckas skapa en alldeles egen musikalisk värld där influenser från så pass skilda namn som Brian Wilson, Neil Young och Pink Floyd trängs.

I centrum vilar Jim Putnams sorgsna röst som sjunger texter vars innehåll för det mesta är lite deprimerande. Men man tänker inte så mycket på det, för det musikaliska innehållet är oerhört snyggt arrangerat vilket gör att det hela lyfter istället för att det tynger ner materialet. Ett musikaliskt fokus läggs på de vackra psykedeliska stämningar som byggs upp på ett mycket förtjänstfullt sätt av snygga gitarrslingor, akustiska gitarrer, klingande pianon, orglar och syntar.

Som helhet är »Auditorium« ett mycket bra album och Radar Bros. bevisar återigen att de är mästare på att skapa stämningsfull musik som man bäst avnjuter liggandes i en hängmatta, blickandes mot den klarblå himmelen.

/Johan Annetorp

Lyssna på Spotify