Recension
Rogefeldt, Pugh
Vinn hjärta vinn!
(Metronome/Warner)

Tänk er att det är 1971.

Alla går och väntar på Pugh Rogefeldts uppföljare till ”Pughish!”.

Och så kommer då äntligen ”Vinn hjärta vinn!” Både Jojje Wadenius och Janne Carlsson är med och basisten Ulf Jansson backar upp. Precis som de båda föregående mästerverken är den nya plattan full av betagande melodier som ”Du kan kyssa din mamma ajö”, ”Vinn hjärta vinn”, ”Alla springer åt samma håll” och ”Monstret växer”. Pugh sjunger med intensiv glöd och mixen mellan akustiska och elektriska instrument är perfekt. Janne Carlsson excellerar i rytmiska finesser och Jojje bränner av det ena förbluffande 70-talssolot efter det andra, inte minst i den genialt betitlade ”Sommarflum”.

Det är precis den uppföljare vi hade hoppats på. Fast 40 år senare. Och Martin Axéns (The Ark) lyhörda produktion gör inget för att rubba 70-talskänslan.

Och Pughs texter -vad ska man säga om dem? De har samma blandning av naivitet, knipslughet, humor, ömsinthet, ordlekar och vardagsvishet som alltid – att lyssna på en Pugh-platta är att gå in i hans värld, idag som igår. Jag tror Pugh Rogefeldt är ensam, i det här landet åtminstone, om att ha skapat sig ett eget universum där man känner sig hemma efter 40 år.

Briljant, om nån undrar.

/Christer Olsson