Recension
Doucet, Luke And The White Falcon
Bloods Too Rich
(Rounder / Playground)

Luke Doucet lät först höra om sig i rockbandet Veal som var Kanadas svar på Flaming Lips. Ett tag bedrev han solokarriären lite vid sidan om, men nu under de senaste åren är det Luke Doucets egna album som står i fokus. Han är en erkänt skicklig gitarrist hemma i Kanada och har bl.a. spelat med Sarah McLachlan och Blue Rodeo. Med sig på detta album har han kompbandet The White Falcon, som visar sig vare ett gäng förstklassiga musiker som vet precis hur de ska backa upp Luke Doucet på bästa tänkbara sätt. De låter väldigt tajta och har precis den rätta känslan för att få grepp om låtmaterialet.

”Blood’s Too Rich » innehåller ett dussin sånger som man kan sortera in under benämningen americana, men Luke Doucet är en låtsmed som lyckas hitta en alldeles egen ton som färgar materialet på ett unikt sätt. Visst, ibland kan man skönja lite spår av den store landsmannen Neil Young, men det är inget som stör särdeles mycket. Det som mest imponerar på mig är med vilken lätthet Luke Doucet lägger ut toner på sin gitarr och hur han lyckas få till refränger som sitter redan vid en första lyssning. Jag får en känsla att jag hört dem förut, men ändå inte. Han har en förmåga att få till en kombination av en sorts tuffhet och mjukhet i soundet som är väldigt tilltalande och lägg där till en röst som låter lite skör vilket gör att det hela blir personligt. Luke Doucet står själv för producerandet och han har fått till en väldigt välljudande produktion, nästan lite storslagen.

Ett par av låtarna är så bra att jag skulle vilja räkna dem som potentiella framtida klassiker inom americana facket. För sånger som ”Cleveland”, « Take You Home ” och ” It's Only Tuesday » är så oerhört starka och innehåller mycket nerv och spänning att de når allra överst på trappstegen. Ytterliggare en handfull låtar håller nästinill samma klass och hade det stannat vid det hade « Blood's Too Rich » hamnat mycket högt upp på en årslista när detta musikår ska sammanfattas. Men tyvärr finns det ett par spår som dra ner helheten lite, som i covern på « The Lovecats » av Cure som bara känns malplacerad och i avslutande « Bombs Away » trampar han vatten.

Trots att Luke Doucet inte riktigt lyckas knyta ihop säcken helt så är han definitivt en stigande stjärna inom americana genren och « Blood's Too Rich " är hans hittills starkaste album.

/Johan Annetorp