Recension
Swinging Doors
Without Goodbye
(Doghowl Records)

Texascountry från Luleå, kan det vara nåt?

Jodå, det finns fina refränger i Maria och Björn Erixons låtar, Maria sjunger snyggt och bandet låter lite speciellt. Någonstans i bakgrunden kan det plötsligt sviska in en fiol som blandar några droppar svensk folkton med något som violinisten Hans Sandin förmodligen har hört någonstans i Austin.

Det märks att Swinging Door har varit runt på Sjätte gatan och i The Warehouse District och njutit av den austinitiska musikmixen. Och jag tror inte att jag har hört något annat svenskt band som kommer så nära förebilderna i känsla, lekfullhet och självsäkerhet.

Det är Maria som skriver texter och hon är inte rädd för att ge sig in på allvarliga ämnen som trafficking i »Touch the Void« eller som hur en mamma kan känna sig när tonårsdottern försvinner ivåg mot okända och osäkra mål på »Bus 28«. Och hon skriver lika engagerat när det handlar om vardagens glädjeämnen. Låtskrivarparet Erixon och Erixon har hittat en nisch där de står på stadig grund.

Swinging Doors består av åtta musikanter som tycks älska den här formen av country; den rättframma, trovärdiga och närgångna sorten, långt ifrån Nashvilles plastinbakade löpande band-produktioner.

Och man klarar av det i Luleå, så bra att man nästan kan tänka sig att resa dit upp och kolla bandet live. Från Malmö är det väl inte mycket längre att resa till Luleå än till Austin?

/Rune Häger

Lyssna på Spotify