Recension
Blandade Artister
Rockin´ rhythm´s volym 3
(Enviken Records)

Hur ska det stavas?

Rockabilly eller rock-a-billy?

Jag har någon minnesbild av att när uttrycket första gången skrevs 1954 i tidningen Cashbox var det med bindestreck.

Numera verkar dock bindestrecken försvunna och vilket som är rätt är oviktigt, för etiketter på musik har sällan något med musiken att göra. Utan har kommit till för att förpacka och förenkla försäljningsprocessen.

Enviken ligger i närheten av Falun och sägs vara mittpunkt i ett svenskt rockabillybälte. Ett landskap där Sun Records konkurrerar med dalahästar och svensk midsommarkultur.

Dock är det inget reservat för de som säger att det var bättre förr.

Nej, i Enviken-land kommer musiken före backspegeln. Nostalgin används möjligen som ett reservfacit, för vore det bara nostalgi skulle alla de skivor Enviken Records vara reproduktioner ton för ton.

Den nu aktuella CD:n »Rockin´ rhytm´s« är volym tre i bolagets samlingsserie av egna inspelning under tio år. 26 spår har getts plats och jag lovar - vilket ös, vilken glädje, vilket partaj.

Lever man kvar i tron att rock´n´roll-revival är lika med det återskapande som tittade fram på 1970-talet är det här samlingen för omvärdering. Självklart är det musik med 1950-talets tonårsanda, men den gör med nutidens uttryckssätt, den ser framåt, den lockar till dans och fest, inte till återutgivandets skivnummerkatalogiserande.

En titt på CD-omslag och Enviken Records hemsida är lika med att få färgchock och ibland smaklöshetschock. Men när man inser det på låtsas, en ständigt pågående lek om än med allvarliga inslag, då är det bara att njuta.

Samt applådera kunnigheten, fantasin, lyhördheten, viljan att roa både sig själva och andra.

Spåren på plattan blandar, här finns några som var med på riktigt men då blott i marginalen, här finns andra som är här och nu och är det med eftertryck. Produktionerna är genomgående bra och det tror jag beror på att man använder facit till att göra det bästa. In med ett pianoklink, följ efter med en doande tjejkör, lite hickande sång, doa lite mer och så vidare.

Musikaliskt hittas rårockabilly, jive, Rockpile-influerat, gitarrock modell Ventures, tryckare, bugg och hela skalan ut.

Favoriter hos mej är »High school sweethearts« med Black Knights, Simon Crashley & Roadmasters »One way romance«, Dreadnoughts »Caroline«, Teencats »Marilyn«, Moonstompers »Claudette«, Miss T- Bones »Midnight train«, Johan Lindberg Trios...

...nej vänta, nu räknar jag upp alla och det är inte rättvist, för något ska ni Rootsy-läsare få upptäcka själva.

/Frank Östergren