Recension
Olika proggartister
The Essence Of Swedish Progressive Music 1967-1979 / Pregnant Rainbows For Colourblind People
(Premium)

Också den här boxen – med fyra CD – kompletterar en bok från förlaget Premium, nämligen ”The Encyclopedia Of Swedish Progressive Music 1967-1979 / From Psychedelic Experiments to Political Propaganda”. Liksom tidigare riktar CD-boxen sej också främst till musiknördar (den här gången utom- och inomlands).

Medan lexikonet både tar upp prog (som i det engelska uttrycket progressive music) och progg (musik från 70-talets politiska svenska musikrörelse) så innehåller boxen mest musik som är progressiv = experimentell och/eller psykedelisk till just musiken.

Vilket nog dels beror på sammanställarnas musiksmak och dels på att svensk instrumentalprog(g) på senare år fått en allt mer nördig och allt större och därför också allt mer köpvillig publik utomlands (både i USA och kanske ännu mer i Japan). Boxen – med texthäfte på engelska – ska ju sälja också.

Detta betyder i sin tur att det klingande resultatet inte alls är representativt för den proggmusik som spelades och sjöngs i Sverige på 1960- och 70-talen. Alltför många politiska artister och grupper har hamnat utanför. Ja, jag bara undrar, hur kan man sätta ihop en proggsamling – t o m fyra CD-skivor alltså! – utan Peps och Blå Tåget?!

Och de politiska artister/grupper som ändå finns med representeras ofta av högst aparta låtar. Contact, Hoola Bandoola Band och Turid får t ex framföra varsin låt på engelska, ”Convul´sions”, ”You And I” respektive ”To The Children Of Song My”, och Nynningen spelar en instrumentallåt, ”Efterdyning”.

Kebnekajse får förresten inte spela någon elektrifierad svensk folklåt utan en psykedelisk rocklåt, ”Frestelser i stan”, från debutalbumet. Representativt? Svar: nej, som sagt.

Så boxen är alltså värdelös? Njaä, inte alls. Det är den inte, ändå. Men man bör veta vad man köper och får innan man tar fram kreditkortet: en guidad tur till experimentell svensk pop och rock 1967-1979 med nedslag i många obskyra inspelningar med okända namn.

Man får ju vara rätt specialintresserad och ha varit det ganska länge för att känna till grupper som Alexander Lucas, Asoka, Blåkulla, Ibis, Kvartetten som sprängde, Mendoza, Midsommar, Pandora, Resan, Rävjunk, Saga, Splash och kanske också Vildkaktus? Här finns dessutom band/artister som aldrig någonsin räknats till eller ens kom i närheten av 70-talets progressiva musikrörelse. Vad sägs om t ex Blond (f d Tages) och – ja, t o m – Lasse Åberg och Ardy Strüwer!

Fast det kanske bara är bra? Att de fyra CD-skivorna är mer av ett psykedeliskt äventyr än en rättklingande spegel av det svenska 70-talet. För när man är förberedd på vad man kan få höra så innehåller boxen också många inspelningar som både är udda (i förhållande till det som ansågs proggigt när 70-talet fortfarande pågick) och bra.

Några favoriter: ”Take A Look Around You” (med alldeles för okända 60-talspopbandet Atlantic Ocean), ”Being Is More Than Life” (från den enda skivan, en singel, med Baby Grand Mothers), ”Två mans bridge blues” (Charlie & Esdor, snarast en svensk motsvarighet till Incredible String Band/T Rex), ”You Never Come Closer” (soulsångerskan Doris som i Plums), ”Tax Free” (Hansson & Karlsson tolkar Jimi Hendrix-låten), ”Sommarlåten” (International Harvester), ”Dom kallar oss mods” (filmmusik med Lea Riders Group), ”Ta ett steg in i sagans land” (hårdrockande November)...

Här fogar jag in en rättelse som jag fått från signaturen (?) bil.pedersen;

»Som alla goda recensenter borde veta så skrev Bosse Hansson och Janne Carlsson låten och de gav ut den på sin 1:a LP 1967, Monument. Jimi Hendrix tolkade den. Han lärde sig väl låten när han jammade med Hansson & Karlsson nån gång 1967-68 under en av sina många turnéer i Sverige.«

Som »alla goda recensenter« vet - även jag - så är det precis så: en H&K-låt. Men som alla goda läsare vet kan även skribenter göra fel i hastigheten (i skrivandet eller eller tanken). Som en redaktör en gång sa: »Vad tror läsarna att vi är, omänskliga?« Tack för rättelsen, nu är det rättat (en finess med nätsidor, till skillnad mot tidningar).

Andra, mer givna bidrag (för det finns också sådana i boxen) är väl t ex Fläsket Brinner, ”Gunnars dilemma”, Nationalteatern, ”Jack The Ripper”, Samla Mammas Manna, ”Minareten”, Träd Gräs & Stenar, ”Sanningens silverflod” och Älgarnas Trädgård, ”Saturnus ringar”. Medan Sogmusobil (med sångaren/poeten Einar Heckscher), ”Arabic In The Morning”. och Trettioåriga Kriget (med den lika poetiske textförfattaren Olle Thörnvall),”Ur djupen”, hamnar mitt mellan, på gränsen.

Också Pugh Rogefeldt, Monica Törnell och Janne Schaffer har förresten kommit med.

För att riktigt poängtera att det här med politik inte var så viktigt utan det var den utflippade musiken som betydde nåt så har sammanställarna dessutom tagit med en anti-politisk låt – ”Jag hatar politik” med Uppåt väggarna.

Största överraskningen – för mej i alla fall, trots den geografiska närheten hade jag aldrig hört talas om det här bandet – heter BIB Set och kom(mer) från skånska Vinslöv med omnejd. Låten ”Pythagorean Child N:o 11 – Arrival In Time” (snacka om låttitel också!) är ett riktigt fynd ur den svenska rockens psykedelia.

PS. Jag har fått ett mejl också om BIB Set, hoppas att inte Lars Davidsson har någonting emot att jag citerar vad han mejlade och skrev för att ge mej - och er - mer information om det här bandet:

»Bib Set roterade kring den lysande organisten Han-Göran Eng. När jag såg bandet första gången i Ljungby Folket i mitten av sextiotalet tyckte jag att det var det häftigaste mina då ca 15-åriga öron hade hört. Något år senare var det en skolmatsal som gällde och jag kunde varken då eller nu fatta varför detta makalösa band inte var storheter även utanför södra Småland och norra Skåne.
Jag hörde också ett rykte om att Eng fått ett anbud att spela med Made in Sweden, men jag har aldrig fått denna uppgift bekräftad. Eng hamnade sedan i dansbandssvängen under några år men blev sjuk och dog alldeles för tidigt.«

/Bengt Eriksson