Recension
Christoffersson, Anna
One
(BonnierAmigo)

Det här är bra, stundtals mycket bra. Men är det soul? Eller är det jazz? Eller till och med modern r&b? Anna Christoffersson Grammisnominerades för ”It’s Always You”, en jazz- och duoplattan tillsammans med pianisten Steve Dobrogosz. Så ”One” är Anna Christofferssons riktiga solodebut som sångerska och kompositör på egen hand. Och som en sådan är den imponerande och väldigt trivsam. Det finns klara paralleller till andra svenska samtida sångerskor som Rebecka Törnqvist och Viktoria Tolstoy som också fick mycket uppmärksamhet för sina debuter på 1990-talet med sedan fallit åt sidan en aning men samtidigt hittat ett alldeles eget uttryck och en trogen publik.

Det uttrycket verkar Anna Christoffersson fortfarande söka efter eftersom det är svårt att avgöra vad ”One” är för platta egentligen. För stundtals är ”One” något för den creddiga soulpubliken, som i ”Get Away” med Miles Davis-inspirerad trumpet av Goran Kajfes för att i nästa stund bli en skiva för de lite mer konservativa jazzskäggen över sextio, som i till exempel ”Angel”. Risken finns nu att hon hamnar mitt emellan och blir en svensk variant på Norah Jones. Men det är kanske dit skivbolaget siktar.

/Anders Sundin

Lyssna på Spotify