Recension
Lindén, Christer med Stark
Pilgrimsstig
(Järngräs)

På mindre än tre år har det kommit åtminstone fem skivor där yngre artister tolkar Dan Anderssons lyrik. Det är samma Dan Andersson som ansetts så hopplöst ute, som skällts för att ha skrivit »sentimental skit« av den nyanserade Mikael Wiehe som lik förbaskat gillar Sofia Karlsson, men som också överlevde den stora trubadurvågen eftersom alla utom Thorstein Bergman ansåg honom vara just så hopplös att man kunde strunta i att sjunga honom.

Men något finns där som talar till läsare och lyssnare, som talat till dem i bortåt nittio år och fortfarande talar till dem. Eller till oss. Själv fångades jag av Dan Andersson när jag var elva år och första gången hörde Thorstein Bergman på radio; det var på den tiden det gjordes riktiga radioprogram med levande populärmusik. Och jag har suttit fast sedan dess.

I en aktuell tv-dokumentär säger Sofia Karlsson att Dan Andersson tränger in på djupet i henne, att han ställer frågorna och ger svar som säger något om hennes liv - här och nu. Göran Greider har i flera insiktsfulla kommentarer om Dan Andersson varit inne på hans eviga aktualitet, populismen och den mystiska religiositeten lyfter honom över tiden och ut ur hans ursprungsmiljö. Dan Anderssons tilltal är tidlöst.

Det innebär att det inte finns någon en gång för alla given modell för hur Dan Andersson skall tolkas, hur hans lyrik kan tonsättas eller hur tonsättningarna skall framföras. Flera av dem som tolkat Dan Andersson på senare år har också bidragit med nya tonsättningar. Processen blir både omtolkande och nytolkande.

Christer Lindén skriver det för närvarande senaste kapitlet i Dan Anderssons nya receptionshistoria med »Pilgrimsstig«. Där möter vi en rockigare Dan Andersson än vi vant oss vid. Om vi ska se en anknytning bakåt blir det närmast Love Explosions version av »Hemlös«, fast med den inte helt oväsentliga skillnaden att Lindén och musikerna i Stark behärskar sina musikaliska uttrycksmedel. »Hemlös« finns för övrigt med på »Pilgrimsstig« i en version med tungt rytmiskt driv, framförd på ett sätt som närmast för tankarna till nytolkningar av den amerikanska murder ballads-traditionen. I sin ödesmättade dramatik är Lindéns version i nivå med Thorstein Bergmans.

Oftast är den instrumentala inramningen tung. Det markerar en traditionstillhörighet, men också ett modus. Christer Lindén tolkar Dan Andersson utifrån en rockestetik med rötter i sent 70- och tidigt 80-tal. Television är en hållpunkt, men också Thin Lizzys melodiösa gitarrer. Men det innebär inte bara att Christer Lindén skriver in Dan Andersson i en annan tradition än den vi är vana vid, han förstärker också det ödestyngda draget i Dan Anderssons lyrik.

Men han anknyter även till en traditionellare tolkning av Dan Andersson, främst i »Helgdagskväll i timmerkojan« där han endast kompas av en akustisk gitarr. Det är en mycket bra version, som gjord för att legitimera de andra nytolkningarna. Det är som om Christer Lindén vill visa att han även kan göra Dan Andersson, som vore han en trognare lärjunge till Gunde Johansson och Thorstein Bergman.

För egen del kan jag väl annars säga att Christer Lindéns Dan Andersson inte är min. Inte för att jag anser att hans dikter måste tolkas på ett visst sätt; jag beundrar Ingmarie Dalins, Sofia Karlssons och Malin Foxdals tolkningar likaväl som Johanssons och Bergmans. Det handlar snarare om att Christer Lindén anknyter till en del av rocktraditionen, som jag inte relaterar till. Men jag hyser en uppriktig beundran för hans skiva. Den är djärv, konsekvent i sitt uttryck och den visar också en psykologisk och existentiell nödvändighet i Lindéns förhållande till Andersson. Förutom tolkningarna av dikterna tar sig den nödvändigheten ytterligare två uttryck på skivan, dels i en hyllningssång till diktaren och dels i sången »Utan dig (till min lillebror)«, där Christer Lindén känslomässigt naket och direkt tolkar saknaden efter sin bror som dödades i en smitningsolycka. Det är en ytterst gripande sång, där Dan Andersson hela tiden är närvarande: som tröst och tolkning.

/Magnus Eriksson