Recension
Cash, Johnny
Johnny Cash på Österåker
(Sony BMG)

Storyn kan ni redan. En man klädd i svart intar Österåkers anstalt i oktober 1972 och får flest glada tillrop när han sjunger ”Österåker, you’ve been a living hell to me”. Det är första gången Johnny Cash spelar på ett fängelse utanför USA. Jag är övertygad om att fler än hälften av er som läser det här redan äger ett tummat ex på vinyl av ”Johnny Cash på Österåker”.

Varför ska man då köpa CDn, om man äger vinylen? Bland annat därför att hela tolv låtar inte fick plats på vinylpressningen och återges nu, efter några försvunna år, på CD. Däribland en rörande ”I Promise You” som Johnny skrev till June samma dag de gifte sig, och den då helt nya och orepeterade ”Nobody Cared” skriven av June Carter Cash. Dessutom de två utmärkta Carl Perkins- låtarna ”High Heel Sneakers” och ”Blue Suede Shoes”.
Ljudet är superfint, snyggare live- ljud får man leta efter på skiva.

Det har pratats en hel del om att det skulle vara en ”kulturgärning” att ge ut denna skiva. Well, det har nog lika mycket med en kommersiell tanke att göra. Det känns som att Cash-hysterin inte vill lägga sig, såhär fyra år efter hans död är det fortfarande hyllningskvällar, filmer och skivor som ges ut (för övrigt är det få filmer som har berört mig lika mycket som Walk the Line).

Lite kuriosa, som ju verkligen inte har något att göra med den musikaliska behållningen, är Cashs inövade svenska meningar som ”Jag hoppas att ni tycker om vår musik, jag hoppas att ni tycker om mig” kan vara nog så viktiga för den inbitne och ytterligare ett skäl till att lägga CDn till samlingen.

Jo, för Cash-fantasten är denna skiva ett måste. Nog för att det är en bra skiva, men jag hade hellre varit intern på Österåker 1972 än att sitta hemma i vardagsrummet 2007 och lyssna på en CD.

/Sabina von Greyerz