Recension
Carter, Deana
The Chain
(Vanguard)

Deana Carter är en skicklig låtskrivare. Jag har inte varit lika imponerad av hennes sång. Hennes debut »Did I Shave My Legs for This?«, som kom 1997, var trevande, men den blev en stor kommersiell framgång. Sedan blev även karriären trevande.

Deana Carter har dock givit ut något halvdussin album. Av dem jag hört tycker jag att julskivan »Father Christmas«, där hon endast kompas av sin far, gamle gitarrhjälten Fred Carter, är den bästa. Och nu kommer »Tha Chain«, en coverskiva där Deana Carter övertygar genom låtval, i stort väl valda duettpartner och sitt lågmälda utspel. Hon har trots allt inte mycket till röst, men dess lätt naivistiska charm kommer till sin rätt i den diskreta inramningen där all dramatik ligger i sångerna.

Fast kanske kan hennes val av duettpartner tyckas väl försvarsinriktat. Willie Nelson i »On the Road Again«, George Jones i »He Thinks I Still Care«, Dolly Parton i »Love Is Like A Butterfly«, Shooter Jennings i »Good Hearted Woman«, Kris Kristofferson i »Help Me Make It Through the Night«; varför inte göra som Nanci Griffith när hon sjöng med Arlo Guthrie i »Tecumseh Valley« och »Do Re Mi« med Guy Clark?

Men versionerna fungerar bra, och än bättre blir det när Deana Carter tar sig an Roy Orbisons »Crying«, »The Weight« och »Lay Lady Lay« på egen hand. Det är sånger som är endera uttjatade eller rejält krävande, eller bådadera. Men Deana Carter lyckas med konststycket att göra dem till sina egna; hennes blygsamma sång blir en tillgång i sitt mer vädjande än självsäkra utspel.

Musikens anspråklösa karaktär understryks av kompet: absolut i sin precision, men också luftigt och känsligt nertonat. Ibland är det nästan som musikerna spelar i filttofflor. Deana Carter, som jag uppskattat som låtskrivare men näst intill avskrivit som sångerska, gör alltså en helt övertygande coverskiva.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify