Recension
Lundell, Ulf
OK Baby OK
(Rockhead/Capitol/EMI)

Dom säger att allt jag gör och
står för numera är mans-chauvinism
Men jag säger: Kom över hit, älskling
Och ge mig lite av din feminism

Nä, Lundell lyckas nog inte värva några ungfeministiska fans den här gången heller. Versen är hämtad från »Skaka på dom«, en slags egen vriden version av Dylans »Leopard-Skin Pill-Box Hat« med rader som »jag har ett konto på La Coupole/ handgjorda skor av impalaskinn«. Och i »OK OK« blandas Dylan-influenserna från hans elektriska 60-tal med både Brechts »Sjörövar-Jenny« och »Surabaya Johnny« på ett bisarrt sätt. Överhuvudtaget verkar Lundell vara på gott humör den här gången — det är gott om bluesinspirerade upptempolåtar som »Smulorna i sängen« — med mäktig hammond och rå gitarr — men som vanligt är det de lugnare numren jag fastnar mest för.

Allra bäst är den mörka »En droppe vatten«, där Lundell återvänder till Bosnien och Kroatien för ännu en meditation över människans bottenlösa ondska till en spröd melodi som doftar Balkan. Han skildrar en man som hankar sig fram som städare, som söker förlösning i tron, men inte kan få ro i själen när han tänker på vad han gjort. Samtidigt smider andra unga män nya planer, vapen byter hand och våldet fortsätter som »ett underligt rus i våra blod«.

»Baby har en ring« är en långsam jazzballad med rökig trumpet från Jan Allan om ett ganska sjaskigt skilsmässodrama, medan den mystiska »Blodröd zon« med rader som »jag vet vad jag heter/ men jag känner inte längre igen/ mitt namn« verkar vara en av skivans mest personliga sånger. Däremot är jag långtifrån säker på att Lundell skämtar när han sjunger »Hon måste va en kristen kommunist« om den idealistiska unga kvinnan som vill bygga en bättre värld.

»OK Baby OK« är inget statement i stil med »Club Zebra«, men kanske just därför känns den mer tillgänglig. En rak rockig (fem ballader av 12 låtar) platta på under timmen — en CD-rapport som ändå omisskännligt kommer från Lundells hjärta.

/Christer Olsson

Lyssna på Spotify