Recension
Pink Floyd
Piper At The Gates Of Dawn (40th anniversary de luxe edition)
(EMI)

”Piper At The Gates Of Dawn” är utan tvekan den bästa psykedeliska platta som någonsin gjorts. Pink Floyds debut firar nu 40 år och ges ut som en tre-cd-box. Skiva ett är albumet i stereo, cd två i mono (båda versionerna fanns 1967) och trean innehåller singlar med b-sidor och udda låtar från samma år.

Plattan har helt klart bäring fyrtio år senare. Med Syd Barret (1946–2006) som visionär och ledare för gruppen blev debuten en psykedelisk acidpop-resa sedd genom ett LSD-filter. ”Piper At The Gates Of Dawn” känns fortfarande förvånansvärt vital och närmast modern. Kanske blev heller aldrig Pink Floyd bättre än sitt förstlingsverk.

Utan Syd Barret och med Roger Waters och David Gilmour vid rodret nådde gruppen större kommersiell framgång från 1973-års ”Dark Side of The Moon” och fram till den uppblåsta och överskattade ”The Wall” 1979. Men som experimentellt band kom Pink Floyd aldrig någonsin i närheten av ”Piper At The Gates Of Dawn”.

Syd Barret fick sparken tidigt 1968 men hade låtar med på några av gruppen senare skivor i alla fall. Ett popgeni som gick vilse i droger och som blev omöjlig att ha att göra med. Barret hyllades av Pink Floyd på skivan ”Wish You Were Here” 1975.

/Anders Sundin