Recension
Samuelson, Cina
Laugh, Love & Live
(Cool Country Music)

När Cina Samuelson gav ut sin första skiva häromåret använde hon förprogrammerade trummor, av ekonomiska skäl antar jag. Hon framförde också en del covers. De förprogrammerade trummorna var en skönhetsfläck på en annars mycket lovande skiva, där Cina Samuelson både visade sin förmåga som sångerska och som låtskrivare. De covers hon sjöng var mest som stöd för det övriga materialet.

På sin nya skiva, »Laugh, Love & Live«, skriver Cina Samuelson allt material själv, och hon har ett komplett band. Allt det som var bra på debuten har blivit bättre, och de kvaliteter som mest anades då har nu blommat ut. Cina Samuelson intar platsen som en av de främsta nordiska countrysångerskorna i mainstreamfacket, vid sidan av Ester Brohus, Tamra Rosanes, Jill Johnson, Vivien Searcy och Somebody’s Darling.

Cina Samuelson öppnar perfekt med »Your Little Fun«, med stark melodi, självmedveten text, fräckt huggande honky tonk-gitarr av Johnny Samuelsson och lagom blurrig dobro från Berra Karlsson. Det är en sådan där låt som Gretchen Wilson skulle kunna identifieras med och som Jill Johnson skulle döda för, om hon inte vore vänligheten själv. Nästa spår, »If, How or When«, har en snyggt svepande melodi som för tankarna till Pam Tillis tidiga skivor; det gör också Cina Samuelsons frasering.

Men Cina Samuelson håller sig inte bara inom ett modernare countryidiom. »Up and Down« är den fräckaste western swing som gjorts på den här sidan Atlanten, och i »Don’t Worry« hamnar Cina Samuelson någonstans mellan Marsha Thornton, Becky Hobbs och Patsy Cline. Och »Are You the Man« är så tidlös sextiotals-honky tonk som det bara är möjligt.

Ungefär så ser spännvidden ut. Men jämförelserna är riktpunkter och närmevärden. Cina Samuelson är en självständig artist med stark musikalisk integritet. Visst hör vi ekon från andra håll, det gör vi alltid i countryn, men det handlar om anknytningspunkter i en tradition, inte om återskapande. Låt oss kalla det för kreativ omvandling i stället.

Alltså: Cina Samuelson är en mycket bra sångerska, som har modet att lita till sin egen röst; inga manér för att ge illusionen av en annan bakgrund än den hon har. Hon är en skicklig låtskrivare, traditionsmedveten och självständig. Och hon omger sig också med utmärkta musiker, som ger musiken ett stadigt gung men som också blommar ut i fräcka solon.

/Magnus Eriksson