Recension
Torsson
Det fjärde bästa bandet i Lund
(Borderline)

Spelades det bättre pop på gamla Torssons tid?

En gång i tiden var det i alla fall hur kul som helst att lyssna på det här bandet. Det jobbade synnerligen medvetet i en egen nisch och började i en tid då progg och punk var det man helst skulle intressera sig för, om man var ung och ilsken eller allmänt kulturintresserad.

Torsson var en antites till det mesta. Något liknande fanns inte. En konsert med Torsson var unik. En ny platta fick nyfikenheten att växa till sjunde himlen.

Bo Åkerströms fantastiska låtar med texter som var små berättelser från folkhemmet, ofta om vardagliga banaliteter och framförda med ett stort gravallvar, tillhör idag de klassiska svenska popverken.

Men vilket intresse får Torsson möta idag? Finns det en lika nyfiken pubilk som förr? Är det någon som ringer en kompis och berättar att det har kommit en ny Torsson-platta? Jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

Texterna kan fortfarande vara briljanta. Som i både »Torsten Eriksson« och »Festen hos Lundins« på nya CD:n, två låtar där man aldrig får veta vad som egentligen ska hända ­ eller hände. Och läser man resten av texterna i det bifogade CD-prospektet, så är de allihop lika roliga och originella i sin gåtfullhet som vanligt.

Men texterna drunknar liksom i omgivningen. Jag lyssnar inte lika självklart som förr på sången. I orkestern finns sedan tidigare Thomas Holst och numera Michael Sellers. Mats Bengtsson gör inhopp på piano och orgel. Det är tunga namn som är vana vid att ta för sig och kanske har de fått för mycket att göra här i för stora roller. Det är ju Åkerström vi vill se och höra. Med alltför duktiga musiker runt omkring sig är risken stor att han till slut har det bästa bandet i Lund.

Kontrasten mellan Torsson och punkbanden var obeskrivlig. Det var denna utmaning som gav bandet en framgång att leva på i många år. Men nu är Torsson inte längre utmanande och därmed är inte en ny Torsson-platta en lika uppiggande injektion som förr.

Det mest geniala med plattan är titeln. Den är en typisk Torsson. Fler traditionsrika Torsson-kickar kan man få på deras hemsidor, där det går att klicka fram en hel del stolligheter i samma anda.

/Rune Häger