Recension
Buckaroos, The
Rockin´ with The Buckaroos
(Box Records)

Buckaroos har blivit mer eller mindre en institution i Malmös musikliv och firade för några år sedan sitt 20-årsjubileum. Med nuvarande besättning har man rockat loss under hela 2000-talet. Under årens lopp har bandet spelat in plattor i såväl Austin, Texas, som i New Orleans, Louisiana.

Med den här färska CD:n visar Jalle Olsson & Co att det går precis lika bra att spela in en platta hemma i vardagsrummet och köket i Limhamn, Malmö. Har du en halvtimme över, så kan du knappast roa dig bättre än genom att spela den på hög volym. D v s om du gillar den sortens rock´n roll som binder samman Louisiana, Texas och delar av Malmö.

Här finns t ex ”Barefootin´”, där Jalle låter lika amerikansk som Robert Parker, här finns gamla ”Shame, Shame, Shame”, James Browns ”Good Good Lovin´” och Mickey Jupps ”I Should Been Lovin´ This”. Buckaroos snor alltid rätt låtar och de här är det väl ingen risk att man tröttnar på?

Och så skriver de en och annan låt själva. Pontus Snibb, Malmös musikaliska allkonstnär, har fått med en liten god bagatell som heter ”Mary”, pianisten Magnus Nörrenberg bidrar med ”Let´s Have A Ball” och Jalle Olsson har två heta låtar på sitt samvete. Det går raskt undan när man har roligt och innan man vet ordet av, kommer avslutningen: en låt av och med Johnnie Allan som felaktigt nog heter ”It Always Rains In Malmoe”. Jag minns ett par dagar för några år sedan då det inte kom en droppe.

Den fantasilösa titeln säger i alla fall vad det handlar om och jag kan föreställa mig många villapartajer där den här plattan kommer att gå varm kommande höst och vinter. Buckaroos levererar perfekt partymusik, som alltid.

/Rune Häger