Recension
Abalone Dots
From A Safe Distance
(RCA/SonyBMG)

Tänk Sahara Hotnights och ersätt elgitarrerna med banjo, fiol, ståbas och mandolin och fram träder Västervikskvartetten Abaolone Dots istället. För precis som Robertsfors-tjejerna trollar Abaolone Dots fram något eget ur en gammal beprövad genre med attityd och gott självförtroende. Softgrass kallar Abalone Dots sin försvenskade form av bluegrass för och de har redan ett eget uttryck fyllt med entusiasm, hög musikalisk kunskap och imponerande stämsång. Att Marit Bergman hjälpt dem med ett par låtar är ett bra grepp och samtidigt ett sätt flirta med den yngre svenska rockpubliken. Som förband till Lasse Winnerbäck i höst kommer också genombrottet, var så säkra.

”From A Safe Distance” är en charmerande och på många sätt en strålande debut (de har gett ut skivor i egen regi tidigare, men det här är storbolagspremiären). Hoppas nu bara att Abalone Dots kan växa ett par snäpp till, för lite valpigt och naivt är det fortfarande i sina stunder. Men det här kan bli riktigt bra om de fortsätter att utvecklas i den här farten och kan hålla ihop bandet.

Och jämför man Abalone Dots med Calaisa och Slaptones som rör sig på samma spelplan så har de här unga kvinnorna en mycket egnare ton, är bättre instrumentalister och originellare på alla sätt.

/Anders Sundin

Lyssna på Spotify