Recension
Bellamy Brothers
Jesus Is Coming
(Curb)

Bellamy Brothers har aldrig hört till mina favoriter. Tillsammans med Kenny Rogers och George Jones, i dennes svagare och allra mest tillrättalagda stunder, personifierade brödragruppen de värsta utslätningstendenserna i 70-talets crossovercountry.

Liksom George Jones åldras de dock med värdighet. Bellamy Brothers nya skiva »Jesus Is Coming« är också mycket bra, inte en skiva som välter världsbilder (det gör sällan countryskivor), men ett stycke tilltalande, skickligt framförd och i all sin anspråkslöshet kompromisslös musik.

Det är musik som hyllar de grundläggande värdena, Gud och familjen. En sång som »Drug Problem« handlar typiskt nog om hur dessa likt en drog sprider sig i blodet och håller sitt offer fånget. »Grandma’s God« handlar om vandringen från 60-talets utflumning, med elegant inplacerade tidsmarkörer och fräck sitar, tillbaka till den evangeliska läran. Även »Old Hippie III (Saved)« ger en fin vinkling av den tematiken. I »I Ain’t Goin’ to Hell« får vi en världsvandring där vittnesbördet ger själva den lyriska nerven.

Men är det en gospelskiva? Det handlar om det lilla livet i närheten av Gud; sångerna vittnar snarare om vardagens trygghet och förtröstan än om de stora perspektiv som gospelmusiken vanligen öppnar, om hemmet mer än himlen. Det är naturligtvis också ett motiv i gospelmusiken, både i den vita och i den afrikansk-amerikanska, men genom att så konsekvent renodla det nära perspektivet gör Bellamy Brothers i all sin anspråkslöshet något originellt.

Det är också mycket bra. Solosången ligger nära på lyssnaren, samtidigt som stämsången lyfter det hela till gängse gospelhöjder. Instrumenteringen är sparsmakad, alla instrumenten ligger fritt i den luftiga ljudbilden och bidrar till en djupt meningsfull helhet. Det enda som drar ner intrycket är en väl hurtfrisk gospelverion av brödernas gamla hit »Let Your Love Flow«. Men bröderna Bellamy gör också en klassisk gospel, »I’ll Fly Away«, i en ypperlig version som också förstärker det perspektiv som i övrigt präglar skivan.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify