Recension
Mofro
Lochloosa
(Glitterhouse)

Är det nån mer än jag som undrar var Muscle Shoals-soulen tog vägen? Svaret är att den flyttade söderut, till Lake Lochloosa utanför Gainesville i norra Florida, Tom Pettys gamla hemtrakter. Där håller multiinstrumentalisten och sångaren JJ Grey och gitarristen Daryl Hance till och musiken de kokar ihop har samma mörka sug som Floridas stillstående, svarta träskvatten. Den bubblar och fräser av underliggande hot och djupa strömmar samtidigt som den är lika tight som Stax studioband. Kolla låtar som »The Wrong Side« och »Everybody´s« — klassiskt soulstuk med skimrande el-piano, sorgset gnällande slide i bakgrunden och en sångare som låter som om han ville vara Otis Redding.

I kokande, heta »Dirtfloorcracker«, där Mofro närmar sig New Orleans-funkens intensitet, låter han plötsligt som en kusin till Dr John, för att i nästa ögonblick närma sig delta-bluesen i låtar som »Ten Thousand Island«, där en hurricane ödelägger Florida 1910 i stället för att Mississippi svämmar över, och den rått bluesiga jukejoint-låten »Gal Youngin« som följs av avskalade Bo Diddley-rockaren »How Junior Got His Head Put Out«.

Det är rått, känsligt, funkigt, tätt och svängigt. Musik som är helt nödvändig för alla med minsta intresse för ny sydstatssoul.

/Christer Olsson

Lyssna på Spotify