Recension
Yonder
Yonder
(Rootsy.nu)

Jag vet inte varför det varit så svårt att recensera den här skivan. Kanske för att den är så enkel, allting är så ursprungligt och tydligt. Eller för att den är så mångfacetterad och komplicerad. Låt mig bara konstatera att det är bland det bästa jag hört i den här genren och att det är mer eller mindre omöjligt att höra att det är fyra medelålders stockolmssnubbar som sjunger och spelar.

Jag är övertygad om att Ry Cooder skulle älska den här skivan där hålen, mellanrummen, tystnaderna är minst lika viktiga som de försiktigt plockande instrumenten, den blanknötta stämsången, Mats Quarfordts isigt rakknivsvassa munspel och vresiga urbergsröst. När man hör Yonder inser man plötsligt att psalmkompositören Lina Sandell och Mississippi John Hurt är nästkusiner, att Malung ligger i Mississippi. Folkvisor, fiollåtar på munspel, blues och spirituals ligger tätt sammanpressade, stöttade av Björn Lundquists ståbas och Kjell Gustavssons mjukt svängande trummor och Christer Lyssarides gitarr, banjo och mandolin ritar linjer som guldådror i berget.

Och märkligast av allt – lika jordnära som musiken är, lika andlig är den. När jag såg Yonder live på stökiga Pet Sounds bar i Stockholm kunde man hört den legendariska knapphålen falla.

Hade Yonder kommit från amerikanska Södern hade de varit bandet alla snackar om just nu. So start talkin´ !!!

/Christer Olsson