Recension
Peters, Gretchen
Burnt Toast & Offerings
(Curb)

Gretchen Peters skrev fyra av nittiotalets bästa countrysånger, »Independence Day« (Martina McBride), »Let That Pony Run« (Pam Tillis), »You Don’t Even Know Who I Am« (Patty Loveless) och »On A Bus to St. Cloud« (Trisha Yearwood). Men Gretchen Peters har också gjort flera egna skivor. På den första, »The Secret of Life«, var »On a Bus to St. Cloud« med. Den finns också på en liveskiva. Annars har hon varit försiktig med att själv spela in sånger som så starkt förknippas med andras tolkningar. »Independence Day« finns bara som bonusspår på en återutgivning av första skivan och »You Don’t Even Know Who I Am« på ett album som blott gavs ut i Tyskland.

Men nog med arkeologi. Det finns ett skäl till Gretchen Peters försiktighet. Hon hör till de lågmälda sångerskorna. Hon har inte den dramatik eller tyngd i sången som Martina McBride och Pam Tillis har, hon har inte samma nyanseringsförmåga eller återhållna känsloutspel som Patty Loveless och Trisha Yearwood. Men det kan fungera ändå. Det vet alla som hört Gretchen Peters sjunga »Independence Day« på scen. Sorgen blir sångens dominerande modus; det dramatiska och militanta reduceras.

På sina skivor renodlar Gretchen Peters annars det lågmälda och nertonade, det diskret inlevande och empatiska snarare än det kraftfulla känslouttrycket. Men det hindrar inte att det kan svänga. På sin nya skiva »Burnt Toast & Offerings« är Gretchen Peters riktigt low down i »England Blues« med studsande rockabillyrytmer, Barry Walshs barrelhousepiano och Doug Lancios tunga bluesgitarr. Även i »Thirsty« finns en fin bluesattack i det släpiga kompet, även om Gretchen Peters i sitt närmast uppgivet melankoliska utspel skapar stämningar som påminner om Matraca Bergs mer jazzdoftande ögonblick.

De flesta sångerna på skivan är nyskrivna, och i de flesta dominerar det återhållna vemod som vi känner igen från Gretchen Peters tidigare skivor. I sånger som »The Lady of the House«, »Ghost«, »To Say Goodbye« och »Sunday Morning (Up and Down My Street)« visar Gretchen Peters också sin osvikliga förmåga att skapa ett bärkraftigt och organiskt samspel mellan melodin och den genomreflekterade lyriken. Som skapare av musiklyriska stämningsbilder är Gretchen Peters en av de stora, både på egen hand och när hon förser Nashvilles ledande sångerskor med material.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify