Recension
Peyroux, Madeleine
Careless Love
(Rounder)

Madeleine Peyroux har dröjt åtta år med att följa upp sin sensationella debut »Dreamland«. Under tiden har hennes hjärtnupna, bitterljuva jazzalt (ett röstläge med touch av Billie Holiday, en frasering som även minner om Ella Fitzgerald) mognat ytterligare.

Även på nya skivan »Careless Love« visar Madeleine Peyroux sin eklektiska begåvning. Hennes rötter finns i swing och klassisk kabaretblues, men hon gör även en lätt funkrökig tolkning av Leonard Cohens »Dance Me to the End of Love« och en smärtfylld version av Hank Williams »Weary Blues«, just så naket ödslig och spöklikt sårig som Hank kunde vara. Men sången kryddas också med läckra orgelgångar av Larry Goldings, känsligt gitarrknäppande från Dean Parks och klassiskt jazzsordinerad trumpet. Där lägger sig Madeleine Peyroux i nivå med Cassandra Wilsons utsökt egensinninga men även osvikligt stilkänsliga tolkningar av country och countryblues.

Men även om materialet kan spreta åt skilda håll är Madeleine Peyroux uttryck konsekvent. Hennes sång bäddas snyggt in i en akustisk bild dominerad av orgel, trumvispar och elgitarr. Det vilar en omisskänlig klubbstämning över det hela, en stämning så tät och intensivt laddad att det fulländade ögonblicket blottas – om än blott för ett ögonblick. Madeleine Peyroux avrundar med »This Is Heaven to Me«. Sången kan stå som sammanfattning för hennes musik.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify