Recension
Dungen
Tio bitar
(Subliminal Sounds)

På sin fjärde platta ”Tio bitar” kokar Dungen ner hela det svenska 1970-talet i en enda stor gryta. Kebnekaise, November, Råg i Ryggen, Kaipa, Merit Hemmingson och alla de där som rörde sig mer åt den musikaliska än den politiska proggen ekar här tryggt i bakgrunden.

Kanske blir Gustav Ejstes, som ligger bakom projektet Dungen, förnärmad av att jämföras med historien. Men det är positivt menat eftersom Dungen mycket väl förvaltar en nästan utdöende svensk musikstil vidare in i 2000-talet. Och världen upptäcks ju igen och igen av nya generationerna och Gustav Ejstes är tillräcklig originell för att skapa något nytt av grunderna som lades på 70-talet.

Produktionen låter också 1970-tal med dämpade trummor, snårigt uppbyggda låtar med långa gitarr- och orgelutflykter som flyter ovanpå texter som förkunnas med en allvarlig ung mans stämma. Psykedelia från Småland.

/Anders Sundin