Recension
Bethany & Rufus
900 Miles
(Hyena Records)

Bethany Yarrow sjunger med en mörk, rökig Nina Simone-röst. Rufus Cappadocia är en världsberömd cellist och närmast en magiker på sitt instrument. Tillsammans gör de en helt egen storslagen och detaljrik musik, full av överraskningar. Fler än två behöver man alltså inte vara för att skapa något som är både tidlöst och nytt.

Framför allt beror det på att Cappadocia kan få sin cello att leverera mycket mer än vad man förväntar sig av ett så anonymt instrument. Han har i sina händer ett akustiskt multiverktyg som han till exempel kan plocka fram rena gitarrklanger ur. Här finns också, verkar det som, en hel rytmsektion inbyggd i instrumentet. Vad han än behöver, hittar han det i sin cello med hjälp av en fingerfärdighet som bara kan betraktas som helt fantastisk. Och in i denna värld av oanade möjligheter, kommer Yarrow med sin varma och stämningsskapande sång.

På debutplattan visar de vad man kan göra av gamla sönderspelade traditionella folksånger, alltifrån gamla ”St James Infirmary”, till den stökiga rallarvisan ”Linin´Track”. De gör också en version av ”900 Miles” och en tolkning av en gammal spansk folkvisa, ”Asturiana”. Några sånger är av färskare datum, t ex Phil Ochs´ ”No More Songs” från 1971.

På listan över årets mest originella album, tar Bethany & Rufus hand om förstaplatsen.

/Rune Häger