Recension
Young, Neil
Live at Massey Hall
(Reprise/Warner)

Äntligen, till många fans stora glädje, har Mr. Shakey startat upp det länge utlovade projektet med att ge ut inspelningar från sitt arkiv. För inte mindre än fyra månader sedan kom den första i serien, »Live At Fillmore East«, och nyligen släpptes den andra, »Live at Massey Hall«.

Två utgåvor från arkivet och inte helt oväntat, ser det ut att bli en klassisk serie med Neil-inspelningar som gör det mycket troligt att grannskapet på releasedatum kommer att se mig komma sättandes med mina sista stålar i näven.

För mig tror jag att, just den period som den tidigare Fillmore East utgåvan är ifrån, nämligen första halvan av 1970, är en av mina favoriter. En av favoriterna. En annan av mina favoriter är ett år senare, den soloperiod som denna konsert är ifrån. Med närmare 40 år som aktiv musiker är att välja enbart en period ungefär som att tvingas välja mellan två extremt goda tårtor, nästintill omöjligt och helt klart beroende på sinnestillstånd och den situation man för tillfället befinner sig i. Men, det är fortfarande Neil hela vägen, helt klart. Trots det har han lyckats hålla sig betydligt fräschare och mer levande än många andra i musikscenen under en lång period. Visserligen finns det en del som säger att alla Neil Young låter ungefär likadant etc., men att säga något sådant visar bara på dålig orientering i Youngs katalog, eller kanske bara dåliga öron – vad vet jag.

Vad »Live At Fillmore East« dock missade var Neils solo, akustiska öppningsset, det var inte inkluderat på releasen för att det olyckligtvis saknades inspelningar av det. Därför är det med glädje jag nu mottar »Live at Massey Hall«, som är ett fantastiskt dokument av en 26-årig Young som i början av sin soloturné ’71 besöker sitt gamla Canada.

Konserten som är inspelad den 19 januari 1971 i Ontario har länge cirkulerat som bootleg, och har varit en ”must have” för Neil-fans. Ryktet säger att konserten spelades in för en framtida release av ett livealbum, vilket aldrig skedde (förrän nu), vilket också kanske kan förklara läckaget av den nästan kristallklara stereo-soundboard inspelningen.

Så visst, det är inget dåligt val av material att släppa.

Två veckor in i turnén och Neil är … Neil. Han är på gott humör och skojar mellan låtarna på sitt lite självironiska sätt, och drar små anekdoter om sina låtar. Med »After The Gold Rush« bakom sig och »Harvest« på gång hör vi en Neil Young i en av sina kanske mest produktiva perioder, med ett antal nya låtar som alla kom att bli gamla klassiker med tiden. Som till exempel »Heart Of Gold«, som vi den här tiden sitter ihop med den halvklara »A Man Needs A Maid«, en annan Young klassiker som vi här får höra introducerad som en ny låt – samtidigt som det låter som att Neil har spelat den i hela sitt liv – är »Old Man«.

Det är inte den rock ’n’ roll-Neil som ett år tidigare stod på scenen tillsammans med Danny Whitten och crankade fram slingrande, psykedeliska gitarrmantran, nej, det är den mjuka Neil – kärleksfull och melankolisk. Melankolisk på det sätt som bara Neil Young kan vara, och ytterligare mer till det blir det när han innan »Needle And The Damage« säger att det inte direkt är någon rolig sång, nej inte alls, och tankarna går snabbt till Whittens heroinöverdos ett år senare.

Men lika mycket som det är melankoli är det också lycka och glädje. Bara att höra den unga Young, så trofast och riktigt öppna sig själv och släppa publiken så tätt inpå sig själv, är minst sagt fascinerande. Den magi som Neil besitter rycker tidigt tag i en och suger upp en i någon sorts twilight zone, där det bara är här och nu som gäller.

Neil låter publiken återfå fotfästet med en av mina personliga favoriter, som nu för första gången blir utgiven på skiva, »Dance, Dance, Dance«, där han uppmanar publiken att stampa takten och göra så mycket väsen av sig de kan.

Så låt mig avrunda – vad än din (Neil-ofrälsta) partner, eller mor säger, behöver du denna konsert.


Detta är en recension inskickad av en av våra läsare (Carl, meddela ditt efternamn om du vill ha det publicerat!). Om du tycker vi missat någon platta som vi borde skriva om är du välkommen att skicka in din egen recension.
Redaktör Olsson

/Carl