Recension
Jakob Norgren Big Band Splash
East of the Arctic Circle
(Wide Meadow Music)

Musiken på Jakob Norgrens storbandsskiva »East of the Arctic Circle« spretar åt skilda håll. Den inledande kompositionen »Strings« skrev ursprungligen för ett dansframträdande, och musiken pendlar mellan starkt visuella elektroniska avsnitt, frijazz-attityder och trumpetlinjer som kan ge ett svävande intryck, men som också är stadigt förankrade i de pregnanta orkesterbakgrunderna. Det är ytterst suggestivt, på en gång köttsligt konkret och närmast cerebralt.

I »Forest Eyes« är stämningen mer tillbakalutad, med tydlig smak av Miles Davis och Gil Evans samarbete. Musiken nästan tassar fram, men soloinsatserna skapar också skarpt precisa konturer.

Det är två linjer i Jakob Norgrens musik, men han ger också sin hyllning till rock, blues och den klassiska jazzen. I Little Feats »Sailin’ Shoes« hör vi systrarna från Slaptones (så bra de blir utan pappa bakom trummorna), framlyfta av de funkiga rytmerna och Magnus Josephsons slide. I bluesen »I Can’t Stay Here« ikläder sig Marino Valle rollen av klassisk storbandsshouter, och »Kamoolanju« ger en rytmiskt suggestiv och fantasifullt arrangerad hyllning till New Orleans.

Spretigt, men också sammanhållet genom Jakob Norgrens starka formvilja, de läckra arrangemangen och de pregnanta blåsarinsatserna, både solo och i ensemblespelet. Det händer också hela tiden någonting i musiken. Den står aldrig stilla utan befinner sig i ständig rörelse: idérik, fräck, omutligt substantiell, konkret men också suggestivt svävande. Norgren skriver på omslaget att musiken »might seem diverse«, men att den skall låta så. Och den låter alldeles lysande.

/Magnus Eriksson