Recension
Crickets, The
The Crickets and Their Buddies
(Cooking Vinyl)

Jovisst, det fungerar oftast utmärkt när Buddy Hollys gamla kompgrupp förenas med diverse compadres i en serie låtar som borde vara omöjliga. Men än en gång visar sig Buddy Hollys sångbok vara tidlös. Den ger utgångspunkt för mångskiftande och flera fantastiskt bra tolkningar.

Det börjar suveränt med Rodney Crowell i signaturmelodin »That’ll Be The Day«. Hans lite veka röst balanseras perfekt av Joe Subletts fräsande saxsolo. Phil och Jason Everly gör en lagom stökig »Rave On«. Tillsammans med Nanci Griffith manar The Crickets fram texanska danshallsstämningar i en underbart struttig version av »Heartbeat«. Eller Yorkshire på 60-talet: sången är ju signatur till den utmärkta tv-serien med samma namn, och Griffiths version kunde gå rakt in i vinjetten. Och de låtar som framförs utan gäster är bra.

Men den här typen av samlingar riskerar alltid att desavouera sig själva. Alltför många hänsyn att ta, alltför många gäster som måste med – av kommersiella skäl eller falsk pietet. Den aktuella skivan med Crickets klarar sig inte helt undan den risken. Fantastisk picking kan inte skymma faktum att det är Bobby Vee som sjunger i en låt. Clapton är hopplöst nollställd i »Someone, Someone«. Albert Lee har stora problem att hålla melodin. Men John Prine är nästan lika bra i »Oh Boy!« som i »Paradise« på Jesse McReynolds nya skiva och »My Old Kentucky Home« på Stephen Foster-hyllningen »Beautiful Dreamer«. Då lyfter det igen, och jag glömmer de tristare spåren.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify