Recension
Trickbag
Tailor-Made
(Magic)

”Hetaste svenska bluesbandet just nu” har jag läst någonstans om Trickbag.

Annars vet jag inte mycket om den här kvintetten, mer än att jag känner igen den skicklige gitarristen Jonas Göransson från Knock-Out Gregs band, som vi har sett här nere i Skåne några gånger. Om Trickbag har varit här, vet jag inte. Jag har i alla fall aldrig sett bandet live.

Det som skiljer Trickbag från de andra svenska bluesbanden är att man har fått en så fin kontakt med den legendariske pianisten Gene Taylor från The Fabulous Thunderbirds att han har kunnat anlitas av bandet för att vara med i några låtar på bandets tredje platta, som alltså borde kunna heta Taylor-Made...? Han är i alla fall med här och han hoppar tydligen in han träffar bandet på olika bluesfestivaler också.

Jag vill se Trickbag på en scen en sen kväll på en liten klubb var som helst innan jag vet vad jag tycker. På platta låter alla svenska bra bluesband ungefär likadant. De kan sina saker, de får sina låtar att gunga, de rockar och rullar och de förvånar ofta med att kunna låta som amerikanska klubband. Trickbag skulle utan tvekan kunna lira en kväll på Beale Street i Memphis, om där finns några klubbar kvar, och ingen i publiken skulle tro att det här är ett band från Sverige.

Men det är aldrig lika kul att lyssna på den här sortens musik från en platta. Så är det bara. Det här är musik man vill uppleva med en öl i nypan och ett gäng diggare runt omkring. Då behövs inte Gene Taylor heller.

Då räcker det säkert med Trickbag.

/Rune Häger