Recension
McKeown, Erin
Sing You Sinners
(Nettwerk)

Den kanadensiska sångfågeln Erin McKeown har länge varit en självklar länk mellan Beth Orton, Ani Di Franco och Neko Case, samtidigt som hon lyckats skapa ett helt unikt uttryck; ett taggat destillat av zigenarjazz, powerpop, Tin Pan Alley och elektronisk pop. Allt uppblandat med texter som hämtat inspiration från både beatpoesi och traditionella folksånger. Hon har alltid haft fokus på pop men visat en förkärlek för old time music, och framför allt då i sättet att kombinera text och musik. Därför var det bara en tidsfråga innan hon skulle göra att album som »Sing You Sinners«.

Tillsammans med pianisten Sam Kassirer, basisten Todd Sickafoose, batteristen Allison Miller och emellanåt en stencool blåssektion, plöjer hon här igenom 12 stycken ur den amerikanska sångboken från tidsepoken 20-50-tal plus ett original, »Melody«. Välbekanta låtar som »Get Happy« och »Paper Moon« (hört den i calypso-tappning någon gång?) varvas med mer obskyra nummer från Tin Pan Alley och bortglömda Broadwaypärlor. Tro mig när jag säger att briljant är ett ord som inte räcker långt för att beskriva musiken på »Sing You Sinners«.

Ms. McKeown har själv producerat och hon adderar säreget taggigt gitarrspel till trions jazzpoppigt cementerade grundsväng. Rösten är i grunden ganska tunn men McKeown inte bara sjunger de här sångerna, hon ÄR dem. Hon är som en frisk fläkt från en dammig epok, en Judy Garland i Pradaklänning, som inte glittrar av stardust med en martini i handen utan står svettig i neonskyltarnas sken och tar en cigg. Coolt är som ni förstår bara förnamnet.

Men lika svängig och berusande som hon är i albumets kanske bästa spår, »I Was A Little Too Lonely«, rockabillyversionen av »Thanks For The Boogie Ride« och den galna titellåten, lika innerlig och sårbar är hon i »They Say It’s Spring«, »Just One Of Those Things« och »Don’t Worry ’Bout Me«. När McKeown inte står på ditt vardagsrumsbord och dansar sitter hon således på armstödet till din favoritfåtölj och viskar förtroendeingivande i ditt öra. Allt medan bandet sitter i köket och tar för sig av groggbuffén.

»Sing You Sinners« är Erin McKeowns mest helgjutna album, mycket tack vare att uttrycket är så konsekvent. Och för att låtarna, när de hamnar i hennes händer, och behandlas av hennes röst, inte bryr sig om att de egentligen är för gamla för att dansa så här ända inne på 2000-talet.

/Ola Karlsson