Recension
Hanif
Oh Lord Jesus Christ Baby
(Krusty Stills/Dead Frog)

Hoppsan. Här har det hänt grejer sen sist vill jag lova. Hanifs debutalbum, »Blame It On El Niño« lämnade mig ganska oberörd, även om det fanns ögonblick då Andreas Magnussons combo blixtrade till och visade att det trots allt fanns potential. På uppföljaren är det aningen valpiga altcountryklyschandet som präglade »El Niño«, och framför allt EP:n »Stitch of Happiness«, nästan helt borta; kvar finns ett band som har full kontroll över sitt uttryck och som utnyttjar det till fullo.

Det låter för all del fortfarande mycket alternativcountry, och framför allt The Jayhawks, om Hanif. Skillnaden är att det nu låter Hanif, inte som Hanifs version av sina influenser. Visst är »Black Box« en låt som Gary Louris mycket väl kunde ha skrivit, men Magnusson är onekligen sin egen låtsmed. Dessutom är la-la-la-refrängen och a cappella-outrot så förtjusande att de förlåter alla eventuella invändningar om efterapande, även om det på i övrigt utmärkta »I Feel Better Now« är gränsfall.

Framför allt gläder det mig att det finns så många bra, karaktärstarka låtar på »Oh Lord Jesus Christ Baby« (underbar titel för övrigt). Det finns ett självförtroende och en känsla för vad som är rätt för varje låt som gör att genrebeteckningen alternativcountry känns alldeles för snäv.

På magnifika »New Dawning«, som blinkar effektfullt åt The Shins »New Slang« för Magnusson in lite välavvägt indiepopblod, »Start All Over« är Tom Petty-rock med molntäckt himmel och på »Silence« både Jim White och Joe Henry på besök i Hammarkullen, medan begåvade sidekicken James Kinn får sitt alldeles egna lilla paradnummer i vackra »Crash Helmet Heart«. Och »Tomorrow Is Miles Away From Now« är så bedårande att man bara vill utbrista ”Oh Lord Jesus Christ Baby” hela vägen till morgondagen och helt sonika konstatera att Hanif är en av årets trevligaste överraskningar i avdelningen svensk rotsmusik.

/Ola Karlsson

Lyssna på Spotify