Recension
Dottie
Back Home
(Dusty Records)

Plötsligt görs det bra countryskivor i Sverige. Jan Andersson på Dusty Records i Göteborg har flera av dem på sitt samvete, nu senast »Back Home« med Dottie Lindqvist, eller blott Dottie som hon kallar sig som sångerska. Dottie rör sig i den traditionsmedvetna honky tonken. Till största delen består skivan av originalmaterial, allt skrivet med samma säkra hand.

Det finns en övertygelse och ett driv i musiken som jag saklöst faller för. Till en början tyckte jag annars att Dotties röst var en aning tunn, men den växer och öppnar ett rikt spektrum av stil- och känslomässiga nyanser.

Dottie assisteras av skickliga musiker som Jan Nilsson på gitarr, Rolf Färdigh på steel och Bo Nilsson på fiol och mandolin. De ger en stadig grund, där allt sitter som det ska enligt traditionens snart sextioåriga mönster. Musikerna får också rikligt med plats för kärnfulla solon. Allt faller på plats, men framförs också med en övertygelse som vore det för första gången. Det tids- och miljöbundna överskrider som så ofta sin tillkomst och en tidlös kvalitet skapas.

Ibland vidgas också uttrycket, som i »Wild as a Meadow« av Cherry D’Anne, där Jan Nilssons gitarr i Brent Masons och Brent Rowans skola och Dottie manar fram vidderna med sin lättrörliga röst. Då anas Joni Harms bak närmsta berg. Men alla intryck stöps om i en konsekvent och personlig form.

/Magnus Eriksson