Recension
Bäckman, Py
När mörkret faller
(Northern Light)

Pys dotter Ävve tyckte plattan skulle heta ”Liemannens bästa” eller ”Det svänger med Liemannen”. Det är lätt att förstå. För hennes texter handlar mycket om döden. Och det svänger onekligen om de country- och gospelinfluerade låtarna och Dan Hylanders fingertoppskänsliga produktion.

Det är tunga ämnen Py avhandlar, från uppgörelsen med sin ensamstående och kämpande mamma i ”Oh mamma” och uppväxten i rockiga ”Jag var fel” till mörka kvinnoöden som ”Jag ska minnas Lucy” (med spejsat gitarrsolo av Hylander) och ”Arleen” över gudstvivel i gospelmättade och suggestiva ”Tro på en himmel” och den märkliga ”Om Gud har givit upp sin plan”.

”Min ängel i radion” har hitpotential och ett brännande slidesolo av Ola Gustavsson och ödestunga ”Helvetet blir kallt” en av plattans bästa melodier. Döden, som smugit omkring som en hotande skugga i alla texterna, gör comeback i full regalia i avslutande surrealistiska Hoola Bandoola/Dylan-influerade ”När mörkret faller” och alla ska bäras ut.

Det är texter som kunde bli hur patetiska som helst, men Py klarar det med refränger som sitter, starka melodier och en röst som hela tiden är totalt övertygande. ”När mörkret faller” är en nyttig påminnelse om att Py inte bara är en underskattad låtskrivare - hon har dessutom en av våra allra bästa röster i gränsmarkerna kring rock, country och pop

/Christer Olsson

Lyssna på Spotify