Recension
Nilvé, Johan
Drömmarna vi har
(Halmstad Records)

Johan Nilvé är polis samt singer/songwriter. Jag tror inte att kombinationen är särskilt vanlig, men kan tänka mig att den ger upphov till förutfattade meningar. Det första man tänker på är att det ska handla om dramatisk musik lämpad för ingressen till en hårdkokt actionserie på teve. Men nej, det stämmer inte i det här fallet. Bilden vi får av Nilvé är snarast en sammetslen och försynt romantiker.

Nystartade Halmstad Records, med bl a Gyllene Tider­MP, Mats Persson, vid rodret, har handplockat en rad duktiga musiker för att ge den här debutanten en trygg bakgrund. Och det låter sammansvetsat, gediget och ibland flyhänt, som det kan låta i amerikanska studios när rutinerade hantverkare står för kompet. MP själv bidrar till kvaliteten i bandet, precis som Svante Karlsson på keyboards, Christof Jeppsson på olika gitarrer och en hel rad andra musiker.

Det har blivit en snygg produktion och det finns några riktigt bra låtar, som gjorda för P4. Ett par av dem har jag hört mer än en gång på förmiddagarna, så radioproducenterna har upptäckt Nilvés förmåga att hitta snygga melodislingor. De finns speciellt i titellåten »Drömmarna vi har«, »Omstart« och »Två pojkar och världen«. Det är låtar som antyder att det skulle gå att skapa en förstklassig platta.

Men så blir det inte riktigt. När man ser till helheten är det något som spökar. Här finns inte bara exempel på läcker musik, här finns också sådant som borde ha lagts åt sidan eller arbetats om. Och då gäller det texterna.

För ibland är de näst intill puerila och verkar vara skrivna av en välmenande tonårspoet. Detta upplever jag redan i inledningsspåret »Älska mer«, där fraserna är lite väl banala och där ordet »våran« sticker ut som en tonårsfinne i det som skulle föreställa poesi. Också i »Det finns dom« ligger texten nära ett pekoral. Eller vad sägs om »Det finns dom som hamnat snett. Det finns dom som alltjämt haft det jävligt lätt. Det finns dom som dömer dig fort. Det finns dom som är rädda att du ska bli nånting stort«.

Jaså.

Om det nu är som så, vilket verkar troligt, att Nilvé har plockat fram gamla låtar från byrålådan för att fylla sitt första album, så borde han själv eller någon i närheten ha sagt att det vore bra att se över de texterna. Då kunde Johan Nilvés debut bli en stor svensk överraskning och något för det nya skivbolaget att skryta med.

/Rune Häger