Recension
Gov´t Mule
High & Mighty
(Blue Rose)

Oj, vilken härligt otidsenlig platta. Det är inte många band som arbetar i 70-talsrock-genren längre. Och det är väl också så att det inte finns så många som klarar av det. För du måste ha den historiska bakgrunden och erfarenheten, tro fullt ut på det du gör och ha tillräckligt hög spelskicklighet och självförtroende för att kunna luta dig tillbaka och lita på de enkla gitarrackordens inre styrka.

Gov't Mules »High & Mighty« har allt det där. Skivan hade lika gärna kunnat getts ut någon gång i inledningen av 70-talet. Det låter Free, Grand Funk, Bad Company, James Gang och Mountain. Gamla bortglömda storheter som var oerhört produktiva under en väldigt kort period. Det låter även Lynyrd Skynyrd, Ted Nugent och inte minst Allman Brothers. Sydstatsrock är kanske det som utmärker Gov't Mule mest och gitarristen och bandledaren Warren Haynes har också ingått i Allman Brothers vid olika tillfällen.

Gitarren i centrum uppbackad av enkla trummor, pumpande bas samt köttiga Hammond B3-mattor. Otidsenligt var ordet.

Den här typen av rock är nästan på utdöende: inte tillräckligt hård, inte tillräckligt ekvilibristisk, inte heller tillräckligt hipp - svårt att se något mer ohippt en ett gäng långhåriga skäggmiffon kring 50 - för att locka till sig ny publik. Skivbolagens marknadsavdelningar lär heller inte jubla.

Men vi som var med på 70-talet och alla andra som gillar den där enkla, gitarrdrivna rocken och som dyrkar gitarren som instrument kommer att älska den här plattan.

Riktigt jävla tuff rock'n'roll from US of A.

/Anders Sundin