Recension
Blackie & The Rodeo Kings
Let´s Frolic
(True North)

Kanada anfaller plötsligt, om inte på bred front så i alla fall med musik i sann rootsy-anda.

I den här supergruppen ingår bl a Tom Wilson och Colin Linden, som vi alldeles nyligen har kunnat bekanta oss med på CD-utgivningar i deras egna namn. Här kliver de in i studion tillsammans med ett gäng likasinnade och »Let´s Frolic« blir en tillbakalutad, behaglig och färgskimrande platta som retar nyfikenheten. Jag vet, jag har redan provat på jobbet: medarbetare kommer fram och undrar vad det är som spelas.

De här kisarna har man inte någon relation till, man känner inte igen dem, rösterna är obekanta – men det låter tajt, suggestivt och självsäkert. Så här låter det bara när erfarna, kunniga och lekfulla musiker spelar ihop. Och det är en god blandning de presenterar med både snygga ballader baserade på tung country och ruffiga rocknummer med Jerry Lee-klink på pianot.

Att detta är deras fjärde platta tillsammans får en att undra varför de tre första aldrig har satt några spår på våra breddgrader.

Jag vet inte hur stora Blackie and The Rodeo Kings är hemma i Kanada. Men de måste vara efterfrågade, för de aviserar redan en »Let´s Frolic Again« till våren. Det bekräftar bilden av ett gäng självsäkra och kaxiga personligheter som vet sitt värde. Ska bli intressant att se om de med den här plattan får en publik också på den här sidan Atlanten.

/Rune Häger