Recension
Monk, Thelonius
Monk in Paris + Round The World
(Thelonius Records/Hyena)

Monk in Paris
CD + DVD

Monk ´Round The World
CD+DVD


Jag vet inte om jag klarar det här.

Kan någon skriva en recension som gör Thelonious Monk rättvisa?

För mig står han över allt annat inom den moderna musiken. Det har aldrig funnits någon som kan överträffa Monks originalitet och kreativitet – eller hans genialitet. Han hittade ackord som ingen visste fanns. Han var med och skapade den nya jazzen som kallades Bebop under 1950-talet. Han var en outlaw långt innan begreppet fanns inom musiken. Han beskrevs som obegriplig av dem som aldrig skulle våga försöka peta ner en fyrkantig pinne i ett runt hål. Monk vågade och komponerade musik som i all framtid kommer att studeras och analyseras av dem som tycker att musik behöver studeras och analyseras.

När jag en gång i tiden upptäckte Monk föll jag handlöst in i en ny värld. Det var en fantasivärld där vad som helst kunde hända. Jag var alldeles för ung för att förstå vad han höll på med. Jag bara lyssnade och insåg att så här brukar det inte låta. Detta var något annat. Och jag sögs in i en musik som inte kan jämföras med någon annan. Monks musik låter bara som Monks musik.

Och sedan dess har en av hans kompositioner, »´Round Midnight«, varit min största musikaliska upplevelse. Jag har den i hur många versioner som helst på platta. Antingen spelar han den helt solo eller med en kvartett eller med ett större band och jag har den också när han spelar den med ett komplett storband. Och det blev lika vacker, omtumlande och speciell musik hur han än gjorde den.

Han var naturligtvis en originell person även privat, har jag förstått. Det framgår inte minst av den Clint Eastwood-producerade långfilmen Straight No Chaser, som nu kan köpas på DVD. Det är en makalös film med massor av Monks musik och den innehåller scener som visar lite av hur han levde hemma på Manhattan och under sina turnéer. Vi får också vara med i studion, när han spelar in en av sina plattor. Det måste vara en av de bästa musikfilmerna som har gjorts.

Nu kan vi möta honom i några andra filmscener. De följer med som bonus till de här två nysläppta CD-skivorna.

Den bästa medföljer »Monk in Paris«, där vi får se ett utdrag från en konsert 1966 i Oslo. Titeln på denna DVD säger allt: »You Haven´t Heard Monk Until You´ve Seen Him«. Och här spelar han iklädd pälsmössa och med nedfällda öronskydd tillsammans med tenoristen Charlie Rouse, basisten Larry Gales och trummisen Ben Riley, vars trumset består av en liten bastrumma, en enda virvelkagge och en enda cymbal.

Monk lämnar flygeln när han hellre vill dansa lite för sig själv i Rouses solopartier, ibland går han fram till flygeln för att lägga in några toner exakt där de ska sitta och hela tiden inser man att dessa fyra personer i sin minimalistiska skala uträttar fler musikaliska underverk i en enda låt än vad ett hårdrocksband gör under en hela sin karriär.

Vi får dessutom både »´Round Midnight« och min andra ständiga favoritlåt, »Blue Monk«. På CD-platttan från samma ask hör vi Monk spela bl a några evergreens, som »April In Paris« och »Body & Soul«. De presenterar en annan sida av hans musikalitet: han kunde ta vilken banal låt som helst och förvandla den till Monk-musik.

I den andra utgivningen finns några pärlor inspelade under konserter på olika håll i världen. På CD.n finns t ex »Ruby My Dear«, »Epistrophy« och »Bemsha Swing«, låtar som alla Monkvänner kan utan och innan. På DVD:n får vi se tre andra välkända Monk-nummer inspelade i London: »Rhythm A Ning«, »Nutty« och »Criss Cross«. Och det är bara att falla in i musiken, följa med på resan och uppleva alla mysterier som bara Monk kunde plocka fram och belysa.

Han var en märklig man. Jag tror inte det går att recensera hans musik. Den är helt enkelt obeskrivlig.

/Rune Häger