Recension
Calaisa
Calaisa
(Mercury Nashville)

De två systraparen (Törnquist och Troedsson) i Calaisa från Malmö har fått kontrakt i Nashville. Men till skillnad från andra, mer eller mindre uppskrivna svenska countryakter som sökt sin lycka västerut har Calaisa fått ett riktigt kontrakt med ett ledande bolag. Om det sedan blir en kommersiell framgång eller inte är en helt annan sak.

En sak är dock säker. Gruppens obetitlade debutskiva förtjänar en framgång. James Strouds produktion lyfter lyhört fram gruppens traditionellt klingande stämsång, men låter den också varsamt ta form mot perfekt gitarrbakgrund (Brent Mason lägger maffiga ljudridåer men fyller också ut med sina personliga honky tonk-licks) och stilrent släpigt rytmkomp. Så ingår Calaisas traditionella ideal i smakfull förening med en modernare country/pop-crossover i en serie sånger som på en gång andas traditions- och stilkänsla och en mer integrativ strävan, fast vägledd av stor integritet.

Det påminner om Quartette och Forester Sisters, men även om en mer crossoverinriktad duo som The Kinleys. Stämsången är klockren, solosången gripande i sin nakna gestik. Valet av sånger är också mönstergillt, med starkt originalmaterial och sånger skrivna av bland andra Maia Sharp. Och Anna Törnquists fiddle avtecknas värdigt mot Aubrey Haynies mandolin.

/Magnus Eriksson