Recension
Wilson, Tom
Dog Years
(True North)

Ibland hittar man en platta som man faller för pladask. Det är sällsynt, men lika roligt varje gång. Och allra roligast är det när man aldrig förr har hört talas om artisten.

Jag hade aldrig hört talas om Tom Wilson, som trots detta är ett stort och tungt namn hemma i Kanada. Där har han agerat i flera olika band, som inte heller de har hamnat i min skivsamling. Men det är väl inte bara jag som undrar hur det lät när The Florida Razors stod på en scen? Eller Junkhouse (som ändå klingar nånstans längst bak i skallen)? Senast fanns han i Blackie and the Rodeo Kings, supergrupp för rotrockare. Men den har jag också missat.

Detta är hans andra soloprojekt. Dog Years är full av såna där låtar som man gillar redan efter inledningsackordet. Och då är man fast.

Tom Wilson kan kalla sig singer/songwriter om han vill. Eller rockstjärna. Han står längst fram med sin gitarr och han sjunger som en rockstjärna ska sjunga för att man ska lyssna. Och han har säkert sina inspirationskällor, men han låter i vilket fall som helst mest som Tom Wilson.

Några av låtarna har han spelat in i Nashville, eftersom producenten Colin Linden ville att Wilson skulle konfronteras med musiker som inte kände till honom. Så här finns t ex Gary Tallent från The E Street Band och Bob Babbitt
från Funk Brother. I »Talk Of the Town« smyger sig Roseanne Cash in och gör
denna honky-tonklåt blir en snygg duett.
Öppningsspåret »Super Sun Natural« är precis rätt valt för att få in lyssnaren i rätt stämning och lika rätt är det att avsluta plattan med den himmelska balladen »Dreamland«.

»Dog Years« visar att den här mannen har en enorm kapacitet att både skriva
superstarka låtar och att framföra dem. Så jag unnar honom att bli upptäckt
också av publiken på den här sidan av Atlanten. Jag garanterar att många
fler än jag faller pladask för Tom Wilson.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify