Recension
House, Griffin
Lost & Found
(Nettwerk/Import)

Om du som singer/songwriter börjar ditt debutalbum med en två minuter instrumental inledning och ändå lyckas hålla kvar lyssnarens intresse till dess att sången kommer in har du en stor chans att behålla det intresset hela vägen. Det är precis vad Ohiobaserade Griffin House gör.

På »Amsterdam«, som öppningsspåret heter, pendlar House mellan att vara avskalad och innerlig utan att bli jobbigt självömkande och att vara episk, med lån från både U2 och Coldplay utan att hänge sig åt stadiumrock. Och även om låten kanske inte är musikaliskt representativ för »Lost & Found« är det där han sätter ribban. Och den sitter högt.

Här har vi en kille som verkar ha varit med om en del och som inte tvekar att dela med sig av sina erfarenheter. »Lost & Found« är en ganska talande titel, men House upphör aldrig att överraska i sina ibland-Springsteen-, ibland-Neil-Young-orienterade berättelser. Språket är lika jordnära som det akustiska, opretentiösa musikaliska anslaget och har en direkthet som känns, i brist på bättre ord, ärlig.

På »Ah Me« hittar vi honom i en rastlös kärleksrelation, subtilt accentuerat av ett tufftuff-beat och ömtåliga rader som »I was just thinkin’ we could work it out, maybe get around to take the trip Down South, but she had had enough«. »Waste Another Day« tar ut svängarna lite mer, men det är om inte samma kärlekshistoria som i »Ah Me«, så åtminstone samma ödesmättade känsla av något ouppklarat i luften. Det är jättefint, precis som »Liberty Line« är fin, där House bygger bo i välkänt trångbodda, men i det här fallet långt ifrån klaustrofobiska Dylankvarteret. Att sen »Why Won’t You Believe« är en av årets låtar i genren får man bara se som en bonus.

»Lost & Found« är något så ovanligt som en jämn och genomgående engagerande singer/songwriter-platta som känns på samma gång homogen och varierad. Dessutom är Griffin Houses röst så stark, så intim och förtrolig, att han inte bara har möjlighet att komma långt, utan också väldigt nära.

/Ola Karlsson