Recension
Smither, Chris
Leave the Light On
(Signature Sounds)

Jag upptäckte Townes van Zandt och Chris Smither samtidigt. För ungefär 35 år sen satt jag i sommarmörkret på den minimala verandan till den lika minimala stuga som Willy hyrde på en tomt i Vejbystrand och lyssnade på honom. Runt skivspelaren med högtalare i plastlocket låg ”Delta Momma” med Townes, Chris Smithers första och en och annan Woody Guthrie eller Leadbelly.

Plattorna med Townes och Smither var s k cut outs, LP med ett hål i ena hörnet som man av obegripliga anledningar kunde köpa för 3:95 på ställen som Domus vid Triangeln i Malmö. Townes var favoriten, men ibland fick jag höra på Chris också – mest akustiskt vill jag minnas.

Så det är glädjande att kunna meddela att Chris inte bara hållit stilen utan blivit klart bättre med åren. ”Leave the Light On” är ingen märkvärdig platta, några traditionella låtar, några Smither-original, en förtjusande valsversion av ”Visions of Johanna” med ett samspelt, tätt band och that´s it. Men det är lätt att glömma att det var så här de lät, de gamla folksångarna. Nån lite knäpp låt, som ”Origin of Species” eller en humoristisk låt med politisk udd som ”Diplomacy”, en cover på Leadbellys ”John Henry som kunde kommit direkt från Leadbelly-plattan i Willys stuga, Lightnin´ Hopkins ”Blues In the Bottle” som är en betydligt mörkare affär än Lovin Spoonfuls.

Hur som helst. Det är skitbra. Roligt att lyssna på. Nånstans görs egentligen inte såna här anspråkslösa skivor längre. Och jag är säker på att Dylan gillar den.

/Christer Olsson